Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, har under den senaste tioårsperioden varit en viktig och inflytelserik tänkare i min bildningsvärld. När jag förmedlar kunskaper inom språkfilosofin till mina elever använder jag bland annat Gärdenfors magnifika böcker ”Tankens vindlar” (2005), ”Hur Homo blev sapiens: om tänkandets evolution” (2000) samt ”Den meningssökande människan” (2009).

En kollega till Peter Gärdenfors är Mathias Osvath som bland annat forskar kring gåtan om hur tänkandet och medvetandet uppstår hos fåglar. I det skrivande är det en handfull råkor som ska hjälpa oss med mysteriet och de bor i en voljär vid Vombsjön i Skåne.

Min äldste son föll i sömn strax innan världens starkaste björn – ”Tillbaka till Trollskogen” – var slut. Senare, under tiden som jag står vid ytterdörren och snörar på löparskorna somnar också yngste sonen, lillpojken, till Holländsk munterhet i EM-kvalet mot Sverige. Kliver sedan ut i mörkret och kroppen skälver mot kylan och förväntan att den skall arbeta hårt en timme.

Efter midnatt börjar jag läsa Sara Stridsberg ”Darling River” (2010) och finner lovorden berättigade. Stridsberg fick Nordiska rådets litteraturpris 2007 för boken ”Drömfakulteten” (2006), en fiktiv berättelse om Valerie Solanas som sköt och allvarligt skadade Andy Warhol.

Bloggdebuterar samma dag som jag planterar lökväxter, talar med grannen Johan (doktor i teoretisk fysik) om Niels Bohr och Werner Heisenberg, hälsar sedan på hos medelhavstruten vid fiskhamnen och slutligen innan nattsömnen tar vid läser och avslutar det sista kapitlet i Ann Heberleins senaste bok ”En liten bok om ondska” (2010).

Jag pustar ut. Det är ett skakigt ögonblick att sjösätta en blogg som väntar på mening.