Idag hittade jag en trädgårdssångare vid Arendalsudden på Hisingen. Det är oerhört ovanligt med trädgårdssångare vid den här tidpunkten på året. Den till utseendet diskreta sångaren är som bekant en tropikflyttare som flyttar redan i augusti och återvänder ungefär i mitten av maj.

Enligt Artportalen finns det endast ett senare höstfynd inom Göteborgs rapportområde, vilket också är svenskt fenologirekord (!) och det ägde rum den 17-24 november 1978 vid Göteborgs botaniska trädgård.

Till er som är intresserade och hoppas på att den är kvar imorgon så kommer här en vägbeskrivning:

”Följ promenadvägen söderut som ligger direkt väster om Måsholmsvägen. När ni kommer fram till ett mindre omkullblåst pilträd, som ligger halvvägs ut på vägen, titta då efter några fläderbuskar på vänster hand, cirka 30-40 meter efter det nedfallna pilträdet, i de fläderbuskarna intill vägen höll den framförallt till.”

Lycka till!

Att sitta på huk i obeveklig och bister nordlig vind och se en fågel hastigt falla ned ur det blå himladjupet, och på samma gång höra den lilla fågelns änglalika stämma, är en fin naturupplevelse som är helt och hållet gratis.

Nja, inte riktigt.

Höstens första snösparv föll alltså ned ur himladjupet vid Torslandaviken idag. Sittande på huk i obeveklig och bister nordlig vind, inbillade jag mig, att det var en alldeles kostnadsfri naturupplevelse.

Helt och hållet gratis.

Så var det alltså inte, eftersom snösparven, med sin änglalika stämma, är en av de fågelarter som forskarna tydligt kan se har minskat på grund av klimatförändringarna. Enligt Svensk fågeltaxering har snösparven minskat med hälften i Sverige de senaste 17 åren.

Renskötaren Per-Ola Blind i Övre Soppero, berättar i ”SVT Sápmi – Fjällfåglarna minskar – arter byts ut”, att förr anlände hundratals snösparvar till byn om våren, numera kommer det knappt några alls.

Jaja. Att sitta på huk i obeveklig vind och hålla en fågelart sällskap, som måhända är försvunnen från vårt land om 20 år, är en tudelad upplevelse, på samma gång glädjefylld och oändligt sorgesam.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Under morgonen idag uppehöll sig åtminstone 50 stycken vinterhämplingar på mudderdammen i Torslandaviken. Vinterhämpling är numera rödlistad som VU (sårbar), men bara för några år sen var den listad EN (starkt hotad). Ogräsrika ruderatmarker tycker den i ansiktet senapsgula fågeln särskilt mycket om.

Enligt Artdatabanken uppskattar man att cirka 300 par häckar i Sverige, företrädesvis i fjällen, dock har det faktiskt gjorts ett häckningsförsök 1982 i Kullaberg i Skåne.

I stort sett hela den europeiska populationen häckar i Norge (cirka 100 000 till en halv miljon par) och på de Brittiska öarna (cirka 10 000 par).

Sen är ”vinterberglärkorna” äntligen tillbaka i Torslandaviken! Vid Risholmsudden hittade Magnus Persson 5 ex idag och Lennart Falk fyllde på med ytterligare 2 ex.

Ja, nu kan vintern komma närhelst den behagar.

Det förväntas bli soligt väder med hårda och kraftiga vindar från väst och nordväst under helgen,framförallt under lördagen skall det blåsa riktigt hårt. Och natten mellan lördag och söndag är det återigen dags att ställa fram klockan till vintertid och då blir det påtagligt mörkt på eftermiddagen.

Någon riktig köldknäpp med ett par minusgrader har vi inte haft ännu i Göteborgsområdet, trots det brinner lövfacklorna intensivt. Kanhända har några av er redan satt igång med fågelmatning och fyllt behållare av varierande storlekar och utseende med läckra och energifyllda nötter, talgbollar, äpplen, solrosfrön och hampfrön i mängder.

Frånvaron av ljusa eftermiddagar närmar sig alltså. Nja, inte riktigt eftersom såhär års kan mörkret plötsligt lysas upp av en guldgul frostmätare!

Den sedan länge bortgångne Rolf Edberg skriver i Årsbarn med Plejaderna (1987):

”Vi är årsbarn med Plejaderna. Vi är födda samtidigt. Vi är också formade av samma stoff. Våra urfäder och urmödrar var världar som en gångs sprängdes så att de partiklar av vilka de bestått spreds som en blå rök över firmamentet. Atomerna i våra kroppar har svetsats samman i smältugnen i någon stjärnas inre. Vår egen evolution är en del av stjärnornas evolution. Plejader eller människor: vi är ättlingar av stjärnor som en gång lyst en annan himmel än vår.”

Den guldgula frostmätaren är årsbarn med dinosaurierna, födda samtidigt och av samma stoff. Då och då behöver vi påminnas om det, ja åtminstone fram till 25 mars 2018 när vi återigen vrider tillbaka klockan.

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Sitter på tåget på väg till vackra Stockholm. Landskapet hastar snabbt förbi under en gråblek himmel och jag funderar på att det setts ganska många ringtrastar hos oss den här hösten. Funderar också på när de första ringtrastarna kommer att välja att övervintra i Göteborgsområdet. Ringtrast är som bekant en nordligt häckande fågel och som vintertid uppehåller sig främst i Medelhavsområdet. Med tanke på att vintrarna blir allt mildare på våra breddgrader borde någon, ja till och med ett större antal ringtrastar välja att stanna kvar.

Finns det några fynd under perioden december till februari i Sverige? Ja, det finns åtminstone ett 20-tal observationer, även i nordligt belägna landskap som Jämtland, Västerbotten och Ångermanland. Det finns däremot ingen rapporterad ringtrast i Artportalen under den aktuella perioden gällande Göteborgsområdet.

Vad funderar jag mer på? Jo, häromdagen träffade jag Ola Wennberg i Torslandaviken och han undrade varför det inte setts någon ägretthäger i viken under hösten. Igår fick han besked då han själv hittade en ägretthäger i Torslandaviken och det var 6e fyndet i år inom Göteborgsområdet.

Nu i oktober går många igelkottar i ide. I Sandvik där jag bor, alldeles vid havet, är igelkott ett fantasidjur. Trots att jag är ständigt ute och rör mig i naturen, har jag aldrig sett en igelkott där jag bor eller i intilliggande Torslandaviken.

Åker jag däremot ned till Skåne och besöker det lilla samhälle jag är född och uppvuxen i, träffar jag enkelt på en igelkott.

https://www.naturskyddsforeningen.se/igelkotten

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Under förmiddagen idag larmade David Armini, via BAND-appen Ggb300, om en kungsfågelsångare på Hönö, närmare bestämt söder om den gamla skyttepaviljongen i Ersdalen. Härligt David! Kungsfågelsångare är en mycket ovanlig gäst inom Göteborgsområdet, ja så ovanlig att historiskt finns endast, medräknat Davids fynd idag, 7 fynd!

Senast en ”kfs” besökte oss var den 25 oktober 2013 på Vrångö. Äldre bilder på kungsfågelsångare från vårt område finns på kustobsar i ”Det gamla galleriet”, bland annat från Tagene, Hisingen och Rörö, Göteborgs norra skärgård.

https://www.artportalen.se/Image/1957735

Igår hittade Tina Widén en tajgasångare i Slottsskogen, det vill säga mitt i ”det gröna hjärtat” av Göteborg. Härligt Tina! Fyndet var det 2a i området, det första ägde rum den 12 oktober 2014.
Under gårdagen slog dessutom Ola Wennberg och Bo Brinkhoff till med en kaspisk trut (1k/årsunge) som sträckte förbi vid Kråkudden på Hönö. Stiligt!

Och för en stund sen larmade David Armini, via BAND-appen Gbg300, om en tornseglare vid Kråkudden på Hönö som hade citat ”Påfallande ljust ansikte”. Såhär års är det, förutom en kvardröjande tornseglare, blek tornseglare som ligger närmast till hands. Kanske seglaren dyker upp på någon lokal i närheten den närmaste tiden.

Blek tornseglare är aldrig sedd inom Göteborgs rapportområde.

Vad är det för fågel som har gråbrun ovansida, sandfärgat ögonbrynstreck, olivgröna nyanser på vingarna och stjärten, mörk näbbovansida, vitaktig buk och flank samt svag beigeaktig ton i ansiktet och på bröstet? Till på köpet inte har några gula inslag i fjäderdräkten och dessutom har ett lockläte som kan nog så väl beskrivas som en snabb inandning som ger upphov till ett ljust, pipigt och vemodigt ”iihp”.

Vad sjutton är det för fågel? Just det, en sibirisk gransångare (gransångare av underarten tristis)! Förvisso har gransångarnas utseende, läte och geografiska tillhörighet diskuterats i åratal av både amatörer och specialister, men blir man då klokare och gladare av diskussionen, men framförallt, blir man modigare att identifiera en ”sibgran”?

Jadå det blir man, mer mod åt fågelskådare!

Är då gransångaren som jag hittade vid Skeppstadsholmen fredagen den 13 oktober en ”sibgran”? Tja, det modiga beslutet överlämnar jag till rrk Göteborg 🙂

En grå och fridfull måndagsförmiddag. Under den gångna helgen har det däremot varit full fart på gäss, framförallt vitkindade gäss som vällt in över vårt konungarike. Bland annat sågs igår strax över 100 000 sträcka förbi Ottenby på Öland!

När det gäller svenska sträckrekordet för vitkindad gås, så behöver vi inte blicka så långt tillbaka i kalendern, endast några månader, då osannolika 410 000 räknades den 14 maj vid Gökalv, som ligger i Ronneby kommun i Blekinge.
Såvitt jag förstår uppskattar man den sammanlagda europeiska populationen av vitkindad gås till 400 000 – 500 000 individer, och världspopulationen till strax under en miljon.

Hur många vitkindade gäss räknades då i Göteborgsområdet under den gångna helgen? Noll, ja, ni läste rätt, inga vitkindade gäss sågs inom vårt område.

När det gäller Gbg-Skärgårdsjakten 2017 så har det ramlat in några arter till, bland annat nötskrika och vinterhämpling och därmed står vi på sammanlagt 204 arter!

Vad har mer hänt under helgen? Jo, Hans Börjesson hittade en hane mandarinand vid Välen igår och tjusigare anka går knappt att finna på Tellus! Och en grålira och en bredstjärtad labb siktades vid Kråkudden på Hönö i lördags.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Fredagen den 13e! Då borde man sitta inne med gardinerna fördragna och hela fickan full med vitlök och andra vidskepligheter. Nejdå, sånt struntar vi i denna upplysta tid och knallar istället raskt och modigt till Skeppstadsholmen och Torslandaviken.

Vilket jag gjorde (som vanligt) och som jag skrev häromdagen, i oktober kan allt hända, vilket det sannerligen gjorde idag. Först hittade jag en sibirisk gransångare på holmen, medan trastar for som projektiler över himlavalvet och som utdragna streck mellan gula och röda buskkjolar.

Efter holmen styrde jag stegen till ”sibhålan”, som ligger vid Torslanda golfbana. Nästan genast upptäckte jag några starar som satt halvt synliga i ett pilträd. Ljuset föll vackert på dem, varför jag tog upp kameran och precis innan jag knäppte av den första bilden, ser jag i ögonvrån, strax till höger om en stare, en rosenstare sitta och glo rakt på mig! Kors i taket, skrek jag så att alla vitlöksklyftorna for ur mina byxfickor!

Ringde efter en stund Nils Abrahamsson och Conny Palm som tidigare under morgonen larmat ut på BAND gällande rosenstaren som Ola Wennberg hittade häromdagen vid krutlagret, som ligger cirka 1 km NO om sibhålan.

-Jodå, rosenstaren är kvar här vid krutlagret, svarade Conny, en skådare har just tagit en bild på den.
-Men kors i taket, då är det ju två rosenstarar, jag har en i sibhålan, ropade jag euforiskt!

Tittar man i artportalen, så är dessa två rosenstarar, faktiskt de enda som setts i Sverige under hela september och fram till dagens datum i oktober månad.

Som sagt, kors i taket!

I ett litet hörn av världen inträffade idag ett mirakel. Nja, det var ingen staty som föreställde den heliga Jungfru Maria som plötsligt började gråta, nej det var en liten sandfärgad fågel med chokladbruna vingar och svagt apelsingul näbb som satt och mumsade källarsvarta fläderbär vid krutlagret i Torslandaviken.

Miraklet då? Jo, för två år sedan, närmare bestämt den 13 oktober 2015 hittade Ola Wennberg, den för våra trakter sällsynta rosenstaren, just i det obetydliga hörnet i Torslandaviken. Att samma person två år senare, närapå samma datum, upptäcker en ny ung rosenstare vid exakt samma plats, är ingenting annat än ett fågelmirakel denna gråa onsdag.

https://www.artportalen.se/Image/1951049