Det höstlika vädret som har besökt oss några dagar är som bortblåst. Åtminstone tillfälligt, lågtryck och regnskurar förutspås redan under eftermiddagen idag. Däremot spås kommande helgväder bli soligt och vindsvagt. Sen förväntas busvädret tillbaka nästa vecka.

Men just nu råder det fridfull sommarmorgon i Torslandaviken. Jag står vid Vadehavet (mudderdammen) och tittar på några kärrsnäppor och tänker samtidigt på sandsnäppan som jag hittade här för några dagar sen. Tänker att jag nu vill berätta om vad som hände, föreställer mig att ni är nyfikna på händelseförloppet.

Under söndagskvällen den 2 juli föreslog jag för min fru att vi skulle gå en promenad till Torslandaviken. En regnskur hade nyss passerat och solen skymtade bakom uppsprickande molntäcken i väster. Under promenaden hade vi fullt sjå att hålla balansen mot de kraftiga vindbyar som mötte oss längs vägen.

När vi kom fram till Vadehavet så var ett stort antal fåglar på plats, främst kärrsnäppor. Efter en stund fick jag syn på en liten vadare, avståndet till fågeln var för långt för min handkikare och för min systemkamera, men småsnäppa kändes som en rimlig bestämning. Jag blev glad och på samma gång förvånad eftersom småsnäppa är en ovanlig gäst under juli månads första hälft inom Göteborgsområdet. Jag informerade (larmade som det heter) observationen på BAND, tänkte att någon kanske ville se en småsnäppa så här tidigt på vadarsäsongen.

Någon tubskådare är jag inte längre, åratal sen jag släpade runt på en bångstyrig metallkluns på axeln. Så någon större optisk hjälp när jag tittade på småsnäppan hade jag alltså inte. Och min fru hade redan lämnat platsen och promenerade runt på egen hand i området.

Det höstlika vädret trängde på och jag började frysa och just när jag skulle gå lyfte ett gäng kärrsnäppor och småsnäppan hängde på, plötsligt var de ganska nära. Tog några bilder och kände mig genast förbryllad över småsnäppans bleka och färglösa utseende. Men vad fasen, är det inte en småsnäppa, nog en individuell variation, tänkte jag. Ja, just det, jag ramlade rakt ned i ”småsnäppediket” och lyckades inte ta mig upp.

Senare under kvällen när jag rapporterade observationen på Artportalen och publicerade några bilder till fyndet så reagerade jag igen på det avvikande utseendet. En blek och färglös småsnäppa, individuell variation, tänkte jag och gick och la mig för att sova.

Då hände något oväntat. Ett sms från skådarvännen Mikael Molin. Han befann sig i Italien och hade sett bilderna på Artportalen och undrade om jag var säker på att det var en småsnäppa. Den ser ju inte särskilt röd ut och har inget tydligt V på ryggen, skrev han i meddelandet. Jag svarade Mikael och frågade vilken art han tänkte på.

Inget svar från Mikael.

Fjärilarna i magen började röra på sig. Skrev tillbaka till Mikael och frågade om det var sandsnäppa han tänkte på.

Inget svar från Mikael.

Somnade den natten med förvirrade fjärilar i magen. När jag vaknade under morgonen den 3 juli letade jag som en galenpanna efter tubkikaren och fann den så småningom i ett mörkt hörn i redskapsskjulet. Tog mig raskt till Vadehavet och det blåste närapå storm och regnskurarna avlöste varandra i tätt följd. Men hoppet om att snäppan skulle vara kvar var stark, hade ju tubkikare med mig så vad kan gå fel, tänkte jag.

Efter någon timme lyckades jag hitta den lilla snäppan, halvt dold bakom några stenar centralt i Vadehavet. Ringde Ola Wennberg och han berättade att han sett bilderna på Artportalen under morgonen och frågade om han fick skriva en bildkommentar, den ser ju spännande ut, avslutade han. Strax efter samtalet med Ola dök plötsligt en brun kärrhökshane upp och det blev ett rejält uppflog i Vadehavet.

Letade några timmar efter uppfloget, andra skådare anlände och hjälpte till. Men snäppan var borta och återfanns aldrig mer.

Avslutningsvis. Vill gärna tacka Mikael Molin, Ola Wennberg, Daniel Pettersson, Ivan Sjögren med flera som alla på olika sätt hjälpt till vid bestämningen. Vill också tacka Niklas Aronsson som förmedlade mina originalbilder på snäppan till Magnus Hellström och Killian Mullarney, deras professionella expertutlåtanden om att det är en adult sandsnäppa är helt avgörande. Tack Magnus och Killian!

Om fyndet blir godkänt är det 2a fyndet i Sverige. Det första ägde rum på Öland, vid Norrvik den 22 augusti 2003.

Sandsnäppa är en Nordamerikansk art. Sällsynt gäst i Europa.

Adult sandsnäppa, Vadehavet (mudderdammen), Torslandaviken, den 2 juli 2023.

Sandsnäppan står till vänster, längst fram i bild. De andra vadarna är nordliga kärrsnäppor i adult sommardräkt.