Förmiddagen är grå och regnig. Cyklar i motvind med fånigt leende. Tänker på kärlek vid första ögonkastet. Man kan tro på kärlek vid första ögonkastet om man har åtskilliga solvarv i sig. Ju fler solvarv man har i sig desto barnsligare blir tron på kärlek vid första ögonkastet.

Cyklar i motvind. Vinden är hård och himlen grå. Om några veckor har jag 53 solvarv i mig. Kanske har jag lärt mig nåt. Kanske vad kärlek är. Sånt tar tid. Som att bli förälskad i en kattunge på några ögonblick. Som i ett landskap under en hel livstid.

Tid är kärlek. Ögonblick är kärlek. Då cyklar man med förkärlek i motvind en grå och regnig förmiddag på Hisingen.

Gott nytt år.

Vi ses.

Arendal, Torslandaviken, Hisingen den 28 december 2020.

Cykeln och jag står under ett träd. Det regnar och trafiken brusar. En kråka singlar förbi. Några förfallna lador, krokiga tallar och raka björkar syns inte till. Krokiga tallar och raka björkar finns inte i Torslandaviken. Knappast lador som förfallit. Vingliga byggnader för hö tillhör förflutenhetens landskap.

Jag och cykeln står under ett träd. Trafiken brusar och det regnar. Har läst någonstans att glädje kan bero på att något har tagit sig in i kroppen. Man lider så att säga överskott på nåt ämne. Det är inte bevisat. Men kanske är det en god idé att stå under ett träd tillsammans med en cykel och upptäcka att man är lycklig. Att vintermörkret inte tär på en.

Vid lunchtid ringde telefonen. En vän berättade att han träffat på en brunsångare i Torslandaviken. Det är inte bevisat. Men kanske är det en god idé att dela en upplevelse tillsammans och tillsammans är det ämne som tar sig in i kroppen och man upptäcker att då är man som allra lyckligast. Det kan inget jävla vintermörker på Hisingen rå på.

Brunsångare, Gamla flygfältet, Torslandaviken den 18 december 2020. När vi lämnade den ovanliga fågeln befann den sig i det stora mörka buskaget på bilden.

Femtonde december. Torslandaviken tillstökad som vore det en mardrömsetapp i Gotland Grand National. Geggamoja och sylvassa regnskurar tycktes vara drömväder för en pigg forsärla som hade funnit sig tillrätta vid den nyanlagda dammen vid Lyse på Torslanda golfbana. Forsärla är en sällsynt vintergäst i viken.

Har man sett på maken. Vid Gamla flygfältet, på de stora jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, födosökte tre svarthakade buskskvättor i busvädret, närmare bestämt två hannar och en hona.

Halkade omkring i leran och drattade så småningom på ändalykten som fick en enkelbeckasin lyfta ur blek tuva, framtrollad som en spräckligt bevingad kanin ur en trollkarlshatt.

Övergiven husvagn vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Svarthakad buskskvätta, en hona, jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Svarthakad buskskvätta, en hane, individ 1, jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Svarthakad buskskvätta, en hane, individ 2, jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Mörk gråvädersvecka på västkusten. Då behöver man en ljusguide som hjälper till när man orienterar sig lite bortkommet i ett dunkelt landskap. En utmärkt ljusguide är dvärgbeckasinen med sina guldgula ryggstrimmor.

Besökte som vanligt Torslandaviken som är min hemmalokal på Hisingen. Några sångsvanar på en stilla vattenspegel. Svanarnas vemodiga mistlur var själsbesläktade med vädret. Dvärgbeckasinen med tobaksbrunt gräs och mullfärgad jord.

Begav mig hemåt efter några timmars promenad. Hörde då plötsligt genomträngande ”hundskall” som färdades på himlen. Det var vitkindade gäss som var på väg västerut. Femtiofyra stycken. Historiskt har aldrig så många vitkindade gäss setts under december månad i Göteborgsområdet.

Dvärgbeckasin, Torslandaviken den 11 december 2020.

Sångsvan, Karholmsdammen, Torslandaviken den 11 december 2020.

Vitkindad gås, Skeppstadsholmen, Torslandaviken den 11 december 2020.

 

Denna fridfulla och milda gråvädersdag lyckades jag träffa på fem stycken dvärgbeckasiner i Torslandaviken. Upplever alltid en svindlande oroskänsla men på samma gång en lycklig förundran över att en fågel kan vara så cool och behärskad. Oroskänslan beror på ängslan att man en vacker dag skall råka trampa på den coola vadaren som ligger där dold och kamouflerad och trycker mot marken. Gudskelov händer det aldrig.

Det historiskt högsta antalet dvärgbeckasiner som setts vid samma tillfälle i Torslandaviken är sju stycken och det ägde rum på mudderdammen den 1 december 2009. I Göteborgsområdet är rekordet 27 ex som bokfördes den 29 november 2012 vid Hökälla. När det gäller hela riket är bästa resultatet 64 ex den 6 oktober 1973 vid Landsjön i Småland.