Det snart gångna Eko-Hisingen 2018 har varit enormt fint även om jag inte nådde fram till målet att under året få ihop 200 fågelarter och 50 dagfjärilsarter (inklusive dagsvärmare). Sammanlagt blev det 191 fågelarter och 44 dagfjärilsarter (inklusive dagsvärmare). Några arter som jag hade förväntat mig att se var svart rödstjärt, tordmule, berguv och småsnäppa men tyvärr lyckades jag inte med det. Å andra sidan hade jag inte förväntat mig möta bergtajgasångare och vitgumpad buskskvätta, två fågelarter som jag aldrig tidigare sett.

Tillfälliga besök av sällsynta fågelarter har det varit gott om på Hisingen i år. Förutom bergtajgasångare och vitgumpad buskskvätta har det bokförts skedstork, silkeshäger, ägretthäger, skräntärna, dubbelbeckasin, rödspov, stäpphök, kungsörn, brun glada, busksångare, nilgås, smalnäbbad simsnäppa, ortolansparv, berglärka, snösiska, större piplärka, kungsfiskare, brandkronad kungsfågel, svarthakad buskskvätta och tajgasångare.

När det gäller dagfjärilar och dagsvärmare så är det två upplevelser som var utöver det vanliga och de ägde faktiskt rum i min trädgård. Den första inträffade den 12 augusti när en större dagsvärmare plötsligt besökte mina buddlejor och efter detta besök och ända fram till 23 september återkom åtminstone två eventuellt tre större dagsvärmare. Den andra upplevelsen inträffade i mitten av juli när fyra makaonfjärilar yrde runt tillsammans i trädgården. Makaonfjärilen är varje år en ofta förekommande besökare i min trädgård men fyra individer på en och samma gång var en unik upplevelse.

Gott nytt år alla Ekoskådare!

Makaonfjärilar, juli 2018.

Gråblek lördag. Svag vind från sydväst. Cyklade till Krossholmen. Två kråkor, närmare bestämt strandkråkor, höll till längst ut på holmen. Några sjöorrar sällskapade med ett 50-tal ejdrar och en ensam skärpiplärka hoppade lätt och ledigt omkring på de sliriga klipporna. På Brureskären som ligger nordost om Krossholmen födosökte fyra skärsnäppor.

Strandkråkor vid Krossholmen.

Gröngölingens rop från toppen av ett träd är ett efterlängtat vårtecken. Under denna soliga och iskalla vinterfredag ropade den gröngula fågeln från gryning till skymning.

Landskapet lugnt och fridsamt. Inte en vindpust. Promenerade någon mil i Torslandaviken och tänkte på tallbit. Under de snart två decennier som jag bott i Göteborgsområdet har jag bara sett tallbit en gång tidigare här. ”Granblomsrött och varglavgult”, så beskriver Gunnar Brusewitz de storvuxna och vackra tajgafåglarnas färg i boken Solvarvets tecken (1983).

De 19 berglärkorna uppehöll sig som vanligt på golfbanan. En 1k duvhök jagade kråkor. Tunn nattis i viken. Salskrakar, knölsvanar sothöns och snatteränder guppade som granna flöten. Årshjulet går mot sitt slut.

Duvhök 1k (årsunge).

Berglärkor (19 stycken) och en golfare med okänt handicap.

Salskrake, en hanne och en knölsvan.

Salskrakar (5 hannar och 3 honfärgade).

En gråmulen och råkall söndag. Skådarhjälpen (http://www.skadarhjalpen.se/) är avslutad och sammanlagt lyckades vi tillsammans inom Göteborgsområdet kryssa 117 fågelarter under perioden 8-16 december. Segrade gjorde Öland med 123 arter.

Det mest nervkittlande ägde rum under gårdagen då några skådare hittade en drillsnäppa vid Kippholmen i Björlanda. Kan det ha varit en fläckdrillsnäppa? En amerikansk vadare som endast påträffats 8 gånger tidigare i Sverige.

Fortsättning följer…

För egen del fick jag under Skådarhjälpen ihop 70 arter med hjälp av min trogna cykel. Och när det gäller mitt egna Eko-Hisingen 2018 har jag i skrivande stund 189 arter och det blir oerhört svårt att nå fram till 200 arter som var målet under året.

Berglärkor vid mudderdammen, Torslandaviken den 15 december 2018.