I den fängslande boken ”Tokstollen och andra idéhistorier” (1995) skriver författaren och idéhistorikern Ronny Ambjörnsson bland annat om gesternas geografi. Till exempel kan inte en italienare tala utan yviga hand- och kroppsrörelser. Och dessa kraftfulla åtbörder tycks avta ju längre norrut man bor i Europa. Orsaken till det meddelar Ambjörnsson är att gesternas geografi även rymmer ett uppfostringsprogram.

”Den västerländska människan har alltsedan renässansen genomgått en uppfostran mot en alltmer effektiv kontroll av kroppens språk. Det är inte på grund av ett trögare temperament som de nordiska folken gestikulerar mindre, det är därför att uppfostran här har varit så mycket mer framgångsrik.”

Ambjörnsson fortsätter:

”Vad spelar till exempel religionen för roll? De gestikulerande kulturerna är nästan alla katolska. Protestanterna tycks ha varit mer avoga mot gester eller också har kampanjen mot gester av andra skäl lyckats bättre i protestantiska länder.”

Man kan i detta sammanhang fundera på om det finns en gesternas geografi hos fåglar? Det vill säga om en svensk rödhake är mer stillsam och tuktad än sin italienske frände? Känner en vag oro att den typen av frågor hyser en stark politisk sprängkraft i dessa dagar.