Plötsligt kan glädjen uppenbara sig. Vid den mörka brunnskanten sitter orsaken. Anar hon dödens närhet? Det är kallt. Världen är grå och jag fryser om näsan. Detta är en ovanlig buskskvätta, tänker jag. Hon borde vid denna tid på året befinna sig vid de tropiska delarna av Afrika. Beslutsam dröjer hon sig kvar. Det är så. Ingenting kan ändra det. Tillsammans längtar vi efter sommarbrisen den där Domsöndagen vid Eklanda.