Måsfåglarnas planetsystem

Lyssnar på P1-Morgon där Jan-Erik Wahlund, docent i rymdfysik, meddelar att den amerikanska rymdfarkosten Voyager 1 nu anlänt till den yttre delen av vårt solsystem. Att försöka höra på en spännande pratstund på radion samtidigt som man kör bil innebär att resan blir vinglig och obeslutsam. Och när jag i samma stund börja tänka på astronomen Peter Nilsson ger andra trafikanter besked om att jag borde köra åt sidan och stanna.

Att recensera Nilssons böcker känns överflödigt men titlar som gett mig fina läsupplevelser är ”Himlavalvets sällsamheter” (1977), ”Stjärnvägar” (1991), ”Rymdljus” (1992), ”Solvindar” (1993), ”Rymdväktaren” (1995), ”Nyaga” (1996) och ”Ljuden från kosmos” (2000, Postum).

Besöker sedan fiskhamnen. Grå och svarta fjädergestalter vilar mot den bräckliga isen. Och med en tankens hastighet av närmare 17 kilometer i sekunden lämnar jag måsfåglarnas planetsystem.

Sparven från Knaften

En dvärgsparv besökte ett fågelbord vid Knaften som ligger i Lycksele lappmark. Året var 1899 och skogsbonden Karl Pettersson var 42 år. Gift och två barn. Som ett resultat av en händelse 1880 var Karl enögd och besvärlig mot alla som gagnade brännvin. Han ville aldrig tala om den dramatiska tilldragelsen som förändrade honom, den sanna orsaken följde honom i graven.

På sin fritid tittade Karl på fåglar. En syssla som fyllde hans breda axlar med ömhet och vänlighet. Sålunda, den 5 december 1899, hälsade en dvärgsparv på i den lilla byn. Upptäckten blev ordentligt dokumenterat med tillförlitliga blyertsteckningar av Karl Pettersson.

Mer än hundra år senare, närmare bestämt den 5 december 2010, sker ett mirakel vid Eklanda i Mölndal. Vid en direkt jämförelse av Petterssons illustrationer kan vi konstatera att det är samma fågel. Det råder ingen tvekan. Den lille sparven vid Knaften har återvänt från glömskans händelsehorisont.

Makaonfjärilar i magen

Flitens spade vattengräver.

Ser jag dig då försvinna,

från din ankarplats,

medelmåttig på ryggsim,

trängs inte i vassen i sjömanskostym.

Första gången jag publicerar en dikt offentligt. Som tur är finns Sopranos (SVT2 23:10) för personer med makaonfjärilar i magen.

Christer gratulerar Fält

Christer: Ha den äran!

Fält: Vad menar du?

Christer: Man får väl säga grattis till två förträffliga upptäckter under det gångna året vid fiskhamnen?

Fält: Självklart – Tack!

Christer: Så nästa år blir det amerikansk gråtrut?

Fält: Självklart – Tack!

Christer: Vad menar du?

Fält: Ha den äran!

Christer: Om vänskap funnes vore vi vänner.