Knackar frosten ur skorna och under tiden som fötterna vaknar, glider en pilgrimsfalk, ännu rödflammig av morgonsolen, in över Sandvik. Omedelbart, och oväntat öppnas dörren till några rader ur ”Marskland” (1969), av den irländske poeten Seamus Heaney.

”Vi har ingen prärie

som kan skiva en mäktig sol om kvällen-

överallt där ögat får vika

för den inkräktande horisonten,

lockas det av tjärnens

cyklopöga. Vårt oinhägnade land

är ett kärr där jordskorpan spricker

inför solens anblick.”