Vaknade tidigt. Starkt solsken hade listigt och obarmhärtigt nosat upp min plats av sängen. Med huvudet fyllt till brädden av gult slummer, gick jag efter tidningen i brevlådan. Hastigt och oväntat, mitt i ett kyligt landskap, vinglade en blå kärrhök över vårt hustak. Mötet fick mig att tänka på några rader ur ”Jag och Du” (1923) av Martin Buber.

”Detta är konstens eviga ursprung, att levande gestalt träder fram inför en människa och genom henne vill bli till verk. Det är inte någon produkt av den egna själen utan en syn som träder fram för den och vill avvinna den dess skapande kraft.”

Efter frukost, på väg till arbetet, besöker jag Gullbergskajen. Och där, inhägnad av stål, trä och betong får årets första silltrut syn på mig.

Det blir en fin dag.