Krossholmen har många goda sidor. En utmärkt egenskap är det korta avståndet från vårt hem. Trots det, vilket kan vara nog så upplysande, är det emellertid havet som är resans slutpunkt och därmed halvöns främsta kännetecken.

Icke desto mindre kan man bli stående som Göran Palm ur ”Världen ser dig” (1964).

”Jag står framför havet.

Där är det.

Där är havet.

Jag tittar på det.

Havet. Jaha.

Det är som på Louvren.”

I alla fall, vid drömmens och inbillningens miniatyr av Jardin des Tuileries flanerar en grupp sädesärlor, en litet mörklagd och ljusfattig, måhända engelsk följeslagare?