Till vem skall vi springa med våra drömmar?

Dimman faller genom träden, droppar mot marken. Jag vilar örat mot den strålande Laura Marlings röst och känner citronfjärilar i magen när jag lyssnar till hennes album I Speak Because I Can.

På de öppna fälten plöjer nu trast, mås och trut efter ”den nedre bonden” för att citera Harry Martinson i dikten Daggmasken (ur Passad 1945).

”Vem vördar daggmasken,

odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull,

stum av mull och blind.

 

Han är den undre, den nedre bonden

där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom,

den djupe, den lugne odlaren,

den evige grå lille bonden i jordens mull.”