Minnet idisslar den försvunna dagen. Ett glatt ansikte vände sig mot solen. Den första buskskvättan hade nått fram, ännu pärlad av dagg. Och bakom ett klipputsprång den svarta rödstjärten, darrade av salighet som om den nyss befriats ur en ljusfattig butelj.

Därefter, på marken intill redskapsboden vilade en godnattfjäril. Hågkomstens pappa och den äldste sonen knäböjde vid de gråspräckliga vingarna, nuddade varsamt de förunderliga antennerna som navigerar i främmande och osannolika världar.

Varför blev vi kvar här?