Under vargtimmen föll ett stilla regn. En rödhake porlade i mörkret. Jag stod i verandan och lyssnade, fastän de yttre ljuden hamrade livfullt hörde jag hur mitt hjärta slog intensivt. Och medan jag gav den uppåtgående pulsen ro med hjälp av handens insida, tänkte jag på den franske konstnären Christian Boltanski och hans Les archives de coeur (Hjärtats arkiv).

Björn Larsson, adjunkt vid Kungliga Konsthögskolan, skriver om Hjärtats arkiv.

”I verket spelas besökarnas hjärtljud in och inlemmas i den ljudbank av hjärtljud som konstnären, med start i Stockholm, upprättar och som ska få sin egen hemvist på en ö i Japan som hör till konstcentret Benesse Art Naoshima. Om allt går väl kommer verket till slut att bestå av miljoner hjärtljud.”

Jag hörde hur mitt hjärta arbetade. Ibland misstänker jag, endera dagen i en avlägsen framtid, att den flyger bort mot sitt eviga vinterkvarter som ligger på en ö i den Japanska sjön.