Idag är Czesław Miłosz ett räcke att hålla fast vid i den starka blåsten.

”Detta var ängen vid floden, frodig, strax före slåttern,

en oförvitlig junisolig dag.

Hela livet hade jag sökt den, jag fann den, kände igen den:

här växte gräset, blommorna, som barnet en gång kände.

Genom halvslutna ögonlock slukade jag ljuset.

Och doften tog tag i mig, allt vetande höll upp.

Plötsligt märkte jag hur jag försvann och grät av lycka.”