Idag är Czesław Miłosz ett räcke att hålla fast vid i den starka blåsten.
”Detta var ängen vid floden, frodig, strax före slåttern,
en oförvitlig junisolig dag.
Hela livet hade jag sökt den, jag fann den, kände igen den:
här växte gräset, blommorna, som barnet en gång kände.
Genom halvslutna ögonlock slukade jag ljuset.
Och doften tog tag i mig, allt vetande höll upp.
Plötsligt märkte jag hur jag försvann och grät av lycka.”