Idag, intill Långholmen, var hösten nära. Det var tistelfjärilen, likt ett blossande oktoberlöv, som rörde sig över landskapet.

Efteråt, under den tidiga kvällen, sökte jag i bokhyllan efter en dikt av den japanske poeten Ki no Tomonori.

”Vems öga vävs den

för? – den röda brokaden

av lönnlöv, vilken

på sluttningen av Saho

höstens dimmor fördunkla.”