Sammelsurium

Läser just nu Ulf Linde och Sammelsurium (2011). Några rader av Marcel Duchamp citeras i inledningen av boken:

 ”En oanvänd tändsticksask är lättare än en redan påbörjad eftersom den inte skramlar.”

Den blå gryningen i Sandvik smakade pepparkaka. Och på väg till arbetet hörde jag inte längre flockarna av kajor. Snart december.

Sibirisk flamenco

Ett hejdlöst flöde av smattrande kastanjetter mötte mig vid Lillhagsparken. Snart hörde jag också genomträngande trumpeter och upprymda stämmor. Var det alegrias eller soleares? Flamencon har många ansikten och för ögonblicket var det ett stort antal bändelkorsnäbbar som frambringade ljuvliga rörelser och eldande rytmer. Och till på köpet var fåglarna vackert insvepta i exotiska tyger med broderier som gnistrade i både gult och rött. Även hos en medelålders gubbe kan det spritta till i kroppen. Så när jag försökte stampa och hålla takten klev en större hackspett generat åt sidan.

Vid hemkomst lyssnade jag på Rubem Dantas och albumet Festejo.

Novembervisa

Världen är grå. Den trista och enformiga färgen har lagt sig som en kompakt luva över tillvaron. Men när jag släntrar ned efter morgontidningen och trots att en svart katt passerar från vänster till höger kommer jag på mig själv vissla Idas sommarvisa. Plötsligt blir ”bena fulla med spring” och glädjen över Astrid Lindgrens välkända melodi smittar även av sig på en rödhake som sjunger så den blossande hak- och bröstlappen fladdrar som om en frisk junivind drog genom busken.

Världen blev med ens grön. Den muntra och omväxlande färgen arrangerar genast en ljus krans över tillvaron som får mig att tro på sommaren eftersom den redan satt fart.

Utsålt

Har solen gått i pension? Frågan kommer från Amos Oz och den talar lågt i mitt huvud denna gråa dag när trädgårdens platser är utsålda till en stor mängd koltrastar och en svarthätta.

Tomas Tranströmer ropar på uppmärksamhet från bokhyllan.

”Röken slår ner i skorstenarna. Allt levande kurar ihop sig, blundar. En rörelse inåt, känn livet starkare.”

Är det så att musikaliteten inom poesin inrymmer samma slags gåtfulla toner som naturen själv skickar iväg i form av vindarnas sus och vågornas skvalp?