Världen är grå. Den trista och enformiga färgen har lagt sig som en kompakt luva över tillvaron. Men när jag släntrar ned efter morgontidningen och trots att en svart katt passerar från vänster till höger kommer jag på mig själv vissla Idas sommarvisa. Plötsligt blir ”bena fulla med spring” och glädjen över Astrid Lindgrens välkända melodi smittar även av sig på en rödhake som sjunger så den blossande hak- och bröstlappen fladdrar som om en frisk junivind drog genom busken.

Världen blev med ens grön. Den muntra och omväxlande färgen arrangerar genast en ljus krans över tillvaron som får mig att tro på sommaren eftersom den redan satt fart.