Måndagen framskrider lugnt och stilla som vore det söndag. Kanske är det Glenn Gould och albumet Bach The Goldberg variations som är orsaken. Kanske är det känslan av tid som flytt som får mig att bromsa in, luta huvudet bakåt och sluta ögonen i musiken. Eller så är det den oändliga glädjen att få finnas till, vara del av det vi kallar livet som får mig att se på dagen så varsamt och eftertänksamt. Eller så var det tillvaron, varat-i-sig-själv, som för ett ögonblick blev litet sällskapssjuk.