Även jag med rött hår, fräknar och ömtåligt porslinsskinn vände ansiktet mot solen idag. En lejonfärgad katt dåsade på verandaräcket. Några domherrar visslade och gjorde sig till med sina röda bröst samtidigt som en svart kråkfågel slungade sig ut från gråberget.

Under kvällen läste jag ur Stora boken om monster och drakar av Benoit Delalandre. Nervöst ställde jag mig frågan om den hemska och skräckinjagande mantekora endast fanns i Indonesien? Om den gåtfulle filfras hade tröttnat på skog och fjäll? Om man kunde lita på att de förskräckliga graierna enbart uppskattade grått och disigt väder? Om det var möjligt att spökskeppet den flygande holländaren under Hendrik van der Deckens befäl just nu irrade runt i Kattegatt?

Hujedamej.