Björkö befolkas inte av tjänstemän i grå kostymer. Om man förfogar över en trist och intetsägande garderob så rekommenderas en resa dit. Helst av allt en fridfull och solig morgon i slutet av maj månad. Och när man kommer fram bör man genast sänka blicken, möta ängsnätfjärilen och låta sig genomströmmas av en sorts efterlängtad färgsvalka. Jag är övertygad om att andefattiga och uttryckslösa garderober inte behåller livet efter en sådan upplevelse.
Försommaren bågnar i rummet. Syren och trädgårdshumlor. Läser Marie Lundquist De dödas bok (2008). Sedan musik.
http://www.youtube.com/watch?v=-5mZ9hT9ezQ
Det är varmt. Inte ens koltrasten orkar samla mask. Och kråkan hostar maskrospollen ur lungorna. Det vanliga livet är knockad och utslagen, törstar efter vatten. Trots det rusar skogsvisslaren hurtigt omkring. Den ber inte om regn bara en trygg landningsplats, ett kort depåstop och idag förefaller min panna som är en brokig anhopning av fräknar locka den lilla fjärilen att ta mark. Ta panna vill säga.
Det är som sagt varmt och jag babblar, mumlar förmodligen i solmössan. Fjärilsting är nog ordet. Sedan mot aftonen musik som svalkar, Nils Landgren och albumet Sentimental Journey Ballads.
Strax efter lunch besökte en aurorafjäril vår trädgård. Aurora är ett grekiskt namn som betyder morgonrodnad. Mot eftermiddagen och aftonen svävade bivråkar ljudlöst förbi. Om natten sällskapade Peter Englund och Stridens skönhet och sorg (2008).
Tisdag. Lätt regn. En grå stenjätte får luft under vingarna. För två år sedan var det ”Tigerns år” enligt den kinesiska kalendern. När jag idag lyssnar till Ekot (SR) som berättar hur illa ställt det är med tigerns livssituation blir jag nedstämd och starkt bedrövad. Å andra sidan, trots att Världsnaturfonden (WWF) hävdar att alla vilda tigrar är borta inom ett decennium, så finns det hopp. Besök nedanstående länkar för ytterligare information och personligt engagemang.
http://www.wwf.se/insamlingsportal/fadderskap/tigerfadder/1465033-tiger-start-b
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5107783
Idag guidade jag ett glatt och trevligt sällskap från Småland. Vi besökte Rörö som ligger i Göteborgs norra skärgård. Under morgonen hissade emellertid himlen gråsegel i den starka nordvästvinden. Men efter hand trädde solen fram och landskapet mojnade en smula. Bland annat törnskata och rödstjärt korsade våra spår. Tomas Tranströmer innesluter dagen.
”Människofåglar.
Äppelträden blommade.
Den stora gåtan.”
Svart ljus och gul näbb rör om gryningen. Jag försöker samla mig. Färdas med buss till arbetet medan tankarna nystas upp av Anna-Yezica Norling och Människan härstammar från maneterna (2001).
”Mantan är sex meter mellan vingspetsarna. Det kräver en förklaring. Eller en definition. För säkerhets skull kallar man den djävulsrocka. Det är en form av ondska att flyga genom rymden med denna onaturligt långsamma vingföring. En form av ondska att på detta sätt vägra svara.”
Allt är så nära idag. Kungsängsliljorna i trädgården förtätar, gör stunden än mer intensiv. Mitt hjärta slår vulkaniskt hårt när jag under den kyliga aftonen besöker en plats där två berguvar tränger samman skuldra mot skuldra. En plats där även jordugglan slår armarna runt stunden. Om natten sällskapar Gloria Gervitz och Migrationer (2009)
Första maj. Vindstilla och sol. Nätt och jämt synlig för den stora världen sover en fågel i knähögt gräs vid Torslandaviken. Det är en mosnäppa som anlänt ovanligt tidigt på året. Vanligtvis besöker den först våra trakter i mitten av nuvarande månad. Emellertid är fjäll, tundra- och nordligt avlägsna skogsområden resans mål och slutdestination.
Omvägen 