November för tankarna till februari; tvillingsjälar med svart mylla, blekt gräs och korta avstånd till en grå himmel. Prunkande och grandiosa blomsterrabatter hör förvisso inte till årstiden men temperamentsfulla färger påträffas trots allt. Hjässan hos den mindre hackspetten lyser till exempel som en röd lykta i det dunkla landskapet. Vid hemkomst från Torslandaviken läser jag återigen Himmel i hav (2012) av Lotta Olsson.

”Min barndoms hav är alltid höstligt grånat

och slår mot fjolårstång och musselskal.

Jag huttrar i en jacka jag har lånat,

 

men jag är ännu inte blek och smal.

Min barndoms vantar: evigt genomvåta.

Jag kliver ut på bryggan, som är hal.”