Hösten fortgår. Skymningen anländer redan i gryningen och mitt medvetande är instängd bakom ett drömmande sommarfönster. Vid fiskhamnen möter jag återigen svartkråkan. Den har nyss tagit hissen upp från ett gruvschakt och någonstans väntar ett badkar och en väldoftande tvål för en hårt arbetande kråka. Så öppnas himlens dörrar, regn och åter regn. Därefter en rask promenad till Klippan där ett annat ovanligt möte väntar, närmare bestämt en skadad silltrut som missat bussen söderut. Vid hemkomst läser jag Sören Bondeson och En m3 jord (2011).

”Bortom kröken finns alltid något

sammansatt av mindre verkligheter.

Det tar aldrig slut,

eller också är allt en cirkel

som börjar i intet och slutar i intet.

 

Här bland gråsuggorna är allt möjligt,

på något sätt liknar de kor

som betar mjukt efter avgrunden.

Jag inser att ett medvetande alltid

är ett medvetande om något,

men att gråsuggorna där borta också iakttar världen.”