Vattenytan på Torslandaviken ligger stilla och vit som en glänsande damastduk av Carl Widlund. Lycka och skönhet genomströmmar när mönstret av en salskrake och en knipa långsamt vävs fram.

Glad Påsk!

https://www.youtube.com/watch?v=0cKv6EHNOTk

 

Vaknar tidigt. Äter frukost och läser klart första delen av Min Kamp av den norske författaren Karl Ove Knausgård. Morgonsolen värmer när jag beger mig iväg till bussen. Nattfrost gnistrar i skuggorna och en koltrast sjunger från ett hustak. Kliver ombord på den stora maskinen och börjar genast läsa andra delen av Min kamp och blir återigen uppslukad av berättelserna. Men var är alfahannen som filosofen Ann Heberlein talar om?

 http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/ann-heberlein-knausgard-och-zlatan-vacker-mans-drommar

Senare på dagen besöker jag fiskhamnen. Hittar vittruten som för stunden funnit solbad på en varm brygga. Åker hem och strax innan ändhållplatsen träffar jag på en råka och ett gäng välklädda tofsvipor som svischar förbi. Jag börjar tro på våren.

En palmsöndag med vinterbleka färger. Vid Krossholmen småpysslar i alla fall en morkulla i flödande solljus och vid Torslanda golfbana sjunger berglärkorna. Och allt omfamnas av den envist kärva blåsten från nordost.

Vårdagjämningen fryser i kall och hård nordostlig vind. Och bakom molnen lyser solen likt en blek och trött gatlykta i november. Vittruten vid fiskhamnen är i alla fall pigg och alert som ett förskolebarn.

Smågrus yr mot den torra och kalla asfalten. Grå himmel, grå stad, grå fiskhamn och vit trut. Långsamt och motvilligt vaknar en kulen tisdag i mars.

https://www.youtube.com/watch?v=PH8TlMaMtZg

Snö har fallit under den gångna natten och en kall och bister vind sveper nu genom landskapet. Men lä finns intill bland annat klippor och skogsdungar och där värmer morgonsolen. Några skrattmåsar vid Skeppstadsholmen har börjat bära vårens och sommarens kläder, några har dock svårt att bestämma sig för vilken garderob som gäller. Halkyoniska stunder den här tiden på året går inte att lita på.

Den lågt stående solen blänker i fönsterrutor och skyltar på Eriksberg. På andra sidan älven, i fiskhamnen, är det skugga och kylan sticker i händer och ansikte. Ute i vattnet, på en träbrygga, rör sig en vittrut lojt och motvilligt, som väcktes den ur en djup sömn. Även en besökare från nordligare breddgrader anser nog att minus elva grader är en kärv temperatur för morgongymnastik.

Solen står högt på himlen. En smådopping skvalpar och plaskar som en badanka. Och trots att det är en fridfull och stillsam dag vid Gullbergsvass lämnar några gråsparvar sin kvitterbuske och mönstrar på ett rostangripet skepp. Vid Drömmarnas kaj sitter David Bowie och undrar var han är.

https://www.youtube.com/watch?v=QWtsV50_-p4

Under tiden som jag fotograferar det spegelblanka havet dyker en grupp snösparvar upp bakom några svartgråa strandstenar. Samtidigt lyser en mild och behaglig sol som får berglärkorna att ta chansen att framföra både sång och lekfull tafatt. Sånglärka, tofsvipa, sångsvan och gäss börjar nu också ljuda och fylla himlen. Med lätta steg vandrar jag omkring i Torslandaviken. Spegelblå musik är nog beskrivningen för dagen.