Eftermiddagshimlen är blå och jag är i sällskap med vad jag förmodar är en engelsk sädesärla. Vi är dock inte ensamma. Kringskurna av svartvita typer med ilsket humör försöker vi förhandla om armbågsrum vid en damm. Tro ingenting annat. Vi anstränger oss. Bjuder så att säga till. Dock efter en lång och kall vinter följt av en lång och kall vår är mitt tålamod kort. Jag ger upp och går hem. Det är ju trots allt Valborgsmässoafton och molnen går högt och snabbt över Torslanda golfbana. Kanske blir det regn. Och det gläder mig att tro så.