Varm majkväll. Bivråkar sträcker in från havet och dröjer sig kvar en stund över vårt hus. I samma ögonblick som de afrikanska medborgarna cirkulerar däruppe tänker jag på nyss lidna helg. Under lördagen, tidigt på morgonen, upptäckte jag en videfuks vid Torslandaviken, en fjärilsart som aldrig setts tidigare i Bohuslän. Enligt Nationalnyckeln påträffades videfuks i Sverige framförallt under åren 1954-65. Uppträdandet då och under senare tid har varit i sydöstra delen av vårt land. Arten är mycket lik körsbärsfuks men en bland flera särskiljande karaktärer är att videfuks har ljusa ben medan körbärsfuks har mörka ben.

En stund senare, samma morgon, hittas en sandtärna i Göteborgs norra skärgård, närmare bestämt vid ön Hyppeln. Den sällsynta fågeln ses också på Hönö, innan den går upp i rök. Några timmar senare, vid lunchtid, återfinns den under några minuter på Stora Amundön som ligger i södra skärgården. Därefter försvinner den igen och antas vara förlorad. Men då händer det oväntade igen. Just när schlagerfestivalen i TV:n sparkar igång dyker den sällsamma tärnan upp vid Torslandaviken, blott några hundra meter från den plats där en rödbrun liten fjäril inte visste vad den hade ställt till med.