Seamus Heaney är död. Beskedet slog ned som en blixt i mig. Första gången jag läste en av hans dikter var i början av 1990-talet. Sedan dess en oumbärlig mentor till insikten om att dikt är en stor gåva i livet.

Några rader ur dikten Hagtornslyktan:

”Det vintriga hagtornsbäret brinner i otid, törnets vildäpple, ett litet ljus för små folk, som inte begär mer av dem än att de hindrar självaktningens veke från att slockna, för att inte tvingas förblinda dem med ljus.”

I dag förblindar september.

Starkt eftermiddagsljus.

Vid Torslandaviken en långväga besökare från kalfjällens sluttningar. En rödstrupig piplärka har slagit följe med förkylda gulärlor. Snyter näbb i skrovligt hushållspapper.