Disig septembermorgon.

Ögonen ser ändå långt.

Trollsländor glänser.

Fågelgestalter i motljus. Flugsnappare. Grå och svartvit. Vaksamma och tillbakadragna. Ändå lätta att upptäcka på klädstrecket.

Ögonen ser ändå långt.

Vårt päronträd tyngs av frukter. Marmelad och kräm fram till vintersolståndet.

Promenerar till Torslandaviken. Stannar vid småbåtshamnen. Intill vattnet växer björnbär. Mina fräkniga händer blir rivna och blodiga. Munnen fylld av svällda bär.

Vid båtarna en kaskad av gnistrande färger – en kungsfiskare! Tre och ett halvt år sedan någon såg den ”lille metaren” senast i Torslandaviken.