Nära vårt gråberg står en tall. På en gren sitter en mindre korsnäbb. Nio stycken. Några ungfåglar med annorlunda färger. Varit många korsnäbbar i våra trakter denna höst. Redan under högsommaren hörde jag de allra första på genomresa. Sinneslugn är korsnäbbens karaktär och endast undantagsvis blir de rädda och flyger iväg.

Framåt eftermiddagen krattar vi löv. Septembersolen fejar landskapet med ljuskvastar. En tistelfjäril landar på gråberget. Döden tyvärr oundviklig för den vackra insekten.

Tistelfjärilen är en världsmedborgare. Förekommer nästan överallt på jorden. Har läst att de tistelfjärilar som vi ser i Sverige under våren och fram till senhösten kommer först och främst från Nordafrika och Mellanöstern. Svårt att förstå hur en fjäril kan ta sig den långa sträckan.

Till vår trädgård.

Till vårt gråberg.

Så blossar fjärilen som ett höstlöv.

Borta för alltid.

Hjärtat fladdrar av sorg.