Grå och blåsig tisdag vid Göteborgs fiskhamn.

Vi kom lindrigt undan stormen Simone. Ingen barmhärtighet mot Halland, Skåne och Småland. Vid Hallands Väderö uppmättes hennes styrka till 42 m/s.

Orkan.

I månadsskiftet oktober och november är silltrut ovanlig. De flesta lämnat landet för sina övervintringsområden i sydvästra Europa och nordvästra Afrika. I mitten av mars kommer de tillbaka. Därför blev jag glad när jag hittade två årsungar idag.

En mörklagd och storvuxen.

En ljus och småvuxen.

Trutar ger skrämselhicka. Ofta. Idag var jag övertygad att jag hittat en kaspisk trut.

Men icke.

Sen några år tillbaka besöker jag Göteborgs fiskhamn. Närapå varannan dag under augusti till november. Upptäckt en medelhavstrut, tre kaspiska trutar och en vitvingad trut genom åren. Både korta och längre stunder känner jag mig trygg vid bestämningen av trutar.

Men icke.

En villfarelse.

Uppdatering (31/10) efter mailväxling med en av Sveriges främsta kännare av trutar, så korrigeras nu åldern till 1k, knappast någon förväntad 1k- typ, med citat: ”Det var ju en riktig joker till trut, jag har nog inte sett nåt liknande! Gråtrut får bli min gissning med och en 1k bör det vara, med till synes gott om juv-fjädrar (vinge, ca 50% skap och det mesta av kroppen). Men vilka 2:a generationsskapularer. Och stjärten och vingundersidan.”

Vinden sveper genom allt i dag. En flock sångsvanar tutar i sina lurar.

Vemod

Novembermörker.

Solvarvet vrider sig obarmhärtigt bort från oss. Ändå ovanligt varmt för årstiden. I Skåne var det 17,6° och i Halland 17,4° häromdagen.

Ett ovälkommet regn sveper in från havet. I samma stund några ljusa läten mot himlen. Mindre sångsvan. Ett par och de landar hos sina större släktingar.

Blekgröna och mullsvarta fält vid Öxnäs.

Hösten nu fullkomlig.

Landskapet tyst och stilla.

Korsnäbbar i trädgården.

Färg och gemytlig stämning till en grå och dyster himmel.

 

Mörka regnslöjor över havet. Femton spetsbergsgäss arbetar hårt i motvinden. Varje fjädermuskel tycks hysa viljan att låsa fast flocken i en osynlig tross.

Under den gångna natten en frisk och hård vind. Nu på förmiddagen virvlar löv i luften. Gråvit himmel. Vid läsidan av huset ser jag två rödhakar som råkat i luven på varandra.

En koltrast i fågelbadet.

En skata brister ut i skratt från gäststugans tak.

Varken höstbadaren eller humoristen visar något större intresse för rödhakarnas rallarsvingar och uppercuts. Tycks inte lägga märke till ett råkurr som pågår några meter från dem.

Framåt kvällen skiner solen.

En kort stund.

Milt i luften.

Brittsommar över södra Bohuslän.

Soldis.

Rönn och kastanj står i lågor.

Asp och björk sommargröna.

Stjärtmesar jäktar genom trädgården. Livfullt och hektiskt utforskar de terrängen. Lika plötsligt som de dök upp är de borta. Trädgårdens talgoxar och blåmesar får resfeber och sveps med i sällskapet. Hemlängtan bogserar alltid tillbaka.

I Staffan Ulfstrands bok Fågelliv (2007) kan man läsa att stjärtmesen inte kan överleva i ett område om det är alltför långa avstånd till grannar och bekanta. Individer ur olika grupper av stjärtmesar måste frekvent byta plats med varandra och denna utväxling kallas metapopulation. Det står också att kalla nätter sitter stjärtmesarna i en tät rad på en gren, liksom omfamnar de varandra mot det obarmhärtiga mörkret.