Kompakt gråhet har tagit över landskapet. Tystnaden inte lika massiv. Vid Mölndals sjukhus sjunger några bändelkorsnäbbar.

Och blåmesar.

Och talgoxar.

Och en koltrast från toppen av en skorsten.

Hemma kan vi i den becksvarta gryningen höra rödhaken sjunga några strofer. Då och då kommer den hoppande och plockar något ätbart. Försvinner sedan pilsnabbt in i buskarna. Alltid vaksam.

Kanske en hårdkokt fågelkännare undrar varför jag skriver ”den” och inte ”han” när den helt uppenbart sjunger. Men rödhakshonan revirsjunger också under senhösten och vintern. Utseendemässigt är det svårt att skilja könen.

Efter lunch klarnar det upp. Gråheten släpper taget en kort stund.

En kort stund.

Regn och hård sydlig vind.

Sidensvansar med rufsiga frisyrer sitter på gäststugans tak.

Elena Tonra omfamnar högtiden. 

God jul!

http://www.youtube.com/watch?v=1d2lsYhfe_U&list=RDMwFTBgeslF0

Kungsfiskaren är inte kräsen. Inte under den kallare tiden på året. Då och då kan man se kungsfiskaren i trista kulvertlandskap. I gråa och fantasilösa hamnområden. Till och med i diken ute på en trädlös åker. Det enda kravet den tycks ställa är att det skall finnas någorlunda tillgång till vatten. Och en och annan fisk förstås. Några andra krav på vinterreviret förefaller alltså kungsfiskare inte ha.

I dag blåser det en mycket hård vind från sydväst. Hagel. Stora som spelkulor trillar ner i trädgården. Solen är kraftlös som en gammal vindslampa. I skymningen faller ett gammaltestamentligt regn.

Innan lunch går jag en kort promenad. Vid Torslandavikens småbåtshamn befinner jag mig i lä för den hårda vinden. Ett välbekant läte hörs mellan vassruggarna. En kungsfiskare!

Det görs många fina och värdefulla insatser för ”den lille metaren”.

http://www.kungsfiskarprojektet.se/

Händerna iskalla denna trötta och regniga vinterdag. Vädret klarnar mot eftermiddagen och kvällen. Besöker Torslanda golfbana och ser att att trädlärkan är kvar.

Tidigare under dagen besökte jag Göteborgs fiskhamn. Hittar en annorlunda trut. Möjligtvis hybrid mellan gråtrut och vittrut?

Snart jul.

För större format, klicka på bilden

Skådarhjälpen pågår för fullt denna veckan. Besök länken nedan och var med i ett viktig evenemang som gäller kampen för att alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet.

http://www.skadarhjalpen.se/

I dag är det en vacker decemberdag och jag träffar bland annat på en nyfiken nötkråka vid Wendelsbergsparken i Mölnlycke samt ett gäng bändelkorsnäbbar vid Västra begravningsplatsen i Göteborg. Under gårdagen såg jag däremot en sällsynt vintergäst, en trädlärka vid Torslanda golfbana. Snart Lucia.

För större format, klicka på bilden

Det känns en smula underligt att träffa på en lappsparv samtidigt som almanackan är fullproppad med ljuvliga dofter från stearinljus, pepparkaka, lussekatt och glögg. De flesta lappsparvar borde nu befinna sig på en solvarm rysk stäpp istället för en hård och köldslagen svensk golfbana. Vinterkylan vid Torslanda golfbana inbjuder i alla fall till trivsamt umgänge med både sånglärka och sävsparv. Och ett gäng berglärkor och två snösiskor, kanske är det gamla bekanta från hembyn i Fulufjället eller Torne lappmark.

 

Vinterstormen Sven har dragit bort. Fruktträden utanför vårt köksfönster är nu stilla och fridfulla. Några chokladbruna och sotsvarta trastar äter dock litet brådskande av våra äpplen som ligger utspridda på marken. Ideligen flyr de vaksamma fåglarna in i syrenens tilltrasslade grenverk. Men efter en stund är de tillbaka och proceduren upprepas. Om och om igen. Hela morgonen och förmiddagen, ja faktiskt hela dagen tills solen går ned.

Men nu ropar två korpar, utmarksfågeln som blivit stadsbo på gamla dar. En gråsvart röksvans följer dem i hälarna, det är ett gäng kråkor och händelsen får mig att tänka på några rader av Bengt Emil Johnson från diktsamlingen Vinterminne (1980).

Kråka i torrtopp

Sitter sedan länge

där den skall.

Långt ifrån orörlig

när den vill.

Syns mest

när den saknas.

Vi kan kalla dem Ebba, Didrik, Jerry, Mimmi och Olga.

Vi kan också.

I samma andetag säga att de är medlemmar i en vitt förgrenad ätt med många oförbätterliga busfrön.

Nog så. Musik ingiver alltid mod. I synnerhet mot inbillningsförmågan. Och mot stormen Sven som i afton är på synnerligen dåligt humör.

http://www.youtube.com/watch?v=M_3DZo2AOvw