Efter frukost skrubbar jag utsidan av vårt hus. Nödvändigt arbete. Vi skall måla fasaden under våren.

Årets första sångsvanar flyger förbi. Jag är särskilt svag för sångsvanen. En tydlig orsak är det rogivande lätet som genomströmmar med nya friska pulsslag efter en lång och tröttsam årstid.

Vår lilla by intill havet håller också på att kvickna till efter vintern.

I dag är plusgrader.

Svag vind.

Flödande sol.

Trots det stiger det tunn rök upp ur skorstenarna. Alltjämt vacklar några i tron på våren.

Så småningom uppslukad av det slitsamma arbetet med huset. Då och då fler sångsvanar mot himlen. Har jag tur kanske en mindre sångsvan dyker upp. Tanken dröjer sig kvar.

Dricker kaffe.

Kanelbullar.

Då inträffar det. Mitt i helgfriden rycks jag obarmhärtigt upp ur stolen när två mindre sångsvanar i sällskap med en grupp sångsvanar nästan kolliderar med vår flaggstång. Några ”bogserbåtar” i form av två turkduvor (en ovanlig gäst härute) håller ordning på det vilt krängande ”fartyget”.

Vår lilla by.

Intill havet.

Vaknar efter en lång och förvisso mild och snöfattig vinter.

Inget pulsslag är det andra likt.

Undrar om det finns mer kaffe och bullar?