Regnskyar efter regnskyar. Det våta kvällsmörkret tänder en guldgul frostmätare. Ligger stilla intill mina fötter och brinner.
Tyst.

Läser i Rolf Edbergs Årsbarn med Plejaderna (1987):

Vi är årsbarn med Plejaderna. Vi är födda samtidigt. Vi är också formade av samma stoff. Våra urfäder och urmödrar var världar som en gångs sprängdes så att de partiklar av vilka de bestått spreds som en blå rök över firmamentet. Atomerna i våra kroppar har svetsats samman i smältugnen i någon stjärnas inre. Vår egen evolution är en del av stjärnornas evolution. Plejader eller människor: vi är ättlingar av stjärnor som en gång lyst en annan himmel än vår.

Den guldgula frostmätaren är årsbarn med dinosaurierna.
Födda samtidigt.
Av samma stoff.
Som du och jag.
Som vi.