
Stig Claesson gillade inte foto. Det blir alldeles för likt, sa han.
Jag har en ny kamera. Genom köksfönstret tar jag de allra första bilderna och det blir på vår hemtama gärdsmyg. Näst på tur för avporträttering blev den svarta rödstjärten igår vid Torslandaviken. Blev ju också likt men inte särskilt bra eftersom jag alltid plåtar i motvind.
I klartext. Sent omsider i livet har jag kommit underfund med att jag är rätt oduglig som fågelfotograf. Men frågan är hur dålig är jag?
Å andra sidan (lyckligtvis) har det funnits dåliga fågelfotografer ganska länge i Svea rike. Någon borde göra en bok om oss. En garanterat rolig bok. Och olikt förstås. Förvisso livsfarligt i fågelbranschen. Vad som är gärdsmyg och vad som är svart rödstjärt är viktigt. Blanda inte ihop korten.
Jag plåtar på. Tycker det är kul. Man får ju hoppas att det blir likt. Jag menar olikt. Annars är det mest dammsugaren som jag umgås med dessa dagar. Och skurtrasan, tejprullen, saxen och hundratals meter färgglatt papper till klapparna.
Mat skall också lagas. Bråda dagar. Jäkla tur att böcker finns mellan sillen och rödkålen. Just nu Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten och Karl Ove Knausgårds En tid för allt. Förresten har jag träffat livslevande människor som aldrig läst en bok. Alltså läskunniga som frivilligt låter bli att läsa böcker. Fattar ni. Avstår litteratur och poesi. Hur funkar man då?
Vädret är lynnigt idag.
På tok för likt.
Förlåt olikt.
