Snöregn.
Nollgradigt.
Gråvit himmel.
Promenerar till bussen. En morkulla flyger över vägen.
Morkullor vill gärna få barn. Bli mamma och pappa. Bilda familj.
Tänker jag.
Det låter underligt att kalla vilda djur för mamma, pappa och barn.
För oss vuxna alltså. För barn är det inte underligt alls.
Inte ett dugg.
Att döda en pappa är inget allvarligt brott. En morkullepappa alltså. Det är lagligt. Morkullepappor är dessutom utbytbara mot andra morkullepappor. Pappor som så att säga inte är födda än och inte förstått att de är pappor som vill bilda familj.
Morkullepappor är goda att äta. Även pappor som inte är födda men som förväntas bli födda är också goda.
Men.
Tänker jag.
Är vissa pappor mer utbytbara än andra pappor? Är det okej att göra vissa pappor barnlösa andra inte?
När morkullepappan är som mest upprymd och kärlekskrank vill i alla fall jägare döda honom. Morkullepappan lämnar jordelivet som en fri, lycklig och utbytbar pappa.
Det blev krångligt det här.
Komplicerat.
Liksom.
Sommarjakt på morkulla väcker starka känslor hos många människor. Jakten är (vad jag känner till) olaglig sen 1999. I Europa jagar och dödar man årligen cirka 4 miljoner morkullor. I många länder planterar man täta skogsdungar som lockar till sig morkullor under hösten och vintern. Vad händer med andra fågelarter som lockas till skogsdungarna?
Nu vart det krångligt igen.
Liksom.
Äter årets första semla.
Utbytbar.
Okomplicerad.
Och mycket god.
Liksom.