Mulet men tidvis uppsprickande och sol.
Måttlig sydvästlig vind
+8°C

Vaknar tidigt eftersom en av våra rödhakar är på sånghumör. Alltid en overklig upplevelse att höra rödhaken sjunga såhär års.

Promenerar till Skeppstadsholmen och där tillsammans med några kungsfåglar upptäcker jag återigen en tajgasångare! Inledningsvis slår dock tanken rot om det eventuellt kan vara en bergtajgasångare. En stund senare läggs dock misstanken åt sidan – det är en tajgasångare!

Fyndplatsen, Skeppstadsvägen 28.

Mest mulet.
Svaga sydostliga vindar.
+7°C

De fåglar som jag främst förknippar med slutet av oktober är mindre korsnäbb och storskrake. I dag hinner jag nätt och jämnt ur huset förrän en grupp korsnäbbar flyger förbi, och vid Skeppstadsviken fiskar åtta storskrakar tillsammans.

När jag promenerar vidare mot Torslandaviken så möter jag en blå kärrhök i det svaga gryningsljuset. Kanske har den övernattat någonstans i viken.

Vid mudderdammen, som numera är en plats för bullrande maskiner som arbetar med att iordningställa ett vadehav, hör jag plötsligt ett hopkrympt läte med en viss klarhet i rösten. Jag skyndar på stegen och kliver upp på en berghäll och lyssnar spänt. Och under någon sekund eller två ser jag plötsligt i ett buskage ett nyfiket fågelansikte. Sen är det borta.

Lyckligtvis, en stund senare, hör och ser jag den bättre och mina misstankar bekräftas – en tajgasångare! Sångaren är en sällsynt gäst och den häckar bland annat i Ryssland ända bort till Kina.

Det här fyndet är det andra i Torslandaviken. Första gången arten sågs i viken var den 6 oktober 2013. När det gäller fenologin (enligt artportalen) inom Göteborgsområdet så finns det två äldre observationer av tajgasångare som är senare på året och det var på Hönö den 26 november 1978 samt Biskopsgården den 15 november 1982.

Bakom det röda huset höll den till.

Själva fyndplatsen, buskaget intill stenhällen.

Sol och svaga vindar.
+12°C

Torslandaviken ligger blank och höstvacker. Skäggmesen tillhör en av de trofasta fåglarna i viken, numera ser man den året om i vassbältena. Och på Arendalsudden står en storspov som olyckligtvis har brutit vänster ben. Det är svårt att förstå smärtan, de kroppsliga påfrestningar det måste innebära för fågeln.

Växlande molnighet och sol.
Svag vind.
+9°C

Det blir mörkare för var dag. Långsamt och motvilligt ställer man om sig mot november. Förra hösten och vintern var eländig med regn och åter regn. Kanske väntar ännu en blöt och grön vinter. Någon riktig köldknäpp har vi inte haft ännu. Trots det brinner lövfacklorna intensivt. Undran och förundran inför ett höstlöv är tidlös.

Idag kom vi igång med årets fågelmatning i trädgården. Nötter, talgbollar, äpplen, solrosfrön och hampafrön i mängder. Och genast, från alla håll och kanter, kom pilfinkar, grönfinkar, talgoxar, blåmesar och koltrastar.

Och kråkor och skator förstås. Men de ska också ha mat. Det räcker åt alla.

En talgoxe inspekterade en av halloweenpumporna vi gjorde häromdagen. Och rödhaken, en av mina favoritfåglar, kikade nyfiket fram nedanför köksfönstret.

Frisk tidvis hård västlig vind.
Periodvis regnskurar.
+10°C

Såg en höstregnbåge idag vid Torslandaviken. Den lyste upp en annars gråtrist och råkall oktobermorgon. Gudskelov klarnade det upp framemot lunch och det blev vackert väder resten av dagen.

Några råkor födosökte på muddret samtidigt som en grupp sånglärkor och ängspiplärkor flög rastlöst fram och tillbaka över landskapet. Och ett drömlikt moln tornade upp sig som vore det en teckning i svartkrita av Carl Fredrik Hill.

Nåja. Så vart det vintertid igen. Eller så kallad normaltid. Tid som är normal med andra ord.

Frisk tidvis hård sydvästlig vind.
Gråmulen himmel.
+10°C

Från skymningen fram till midnatt igår lyste jag efter nattfjärilar. Det var stjärnklart och månens fas var så att säga i tilltagande. Fullmåne blir det 27 oktober.

Några gråhägrar kraxade förbi och de grova och spöklika ljuden borrade in under huden så att nackhåren reste sig. Genom historien har nog gråhägerns speciella läte fyllt människan med både oro och verklig fruktan under kolsvarta höstnätter.

Vårt hus är det äldsta i Sandvik och byggt 1927 och vi är fjärde familjen som lever och bor i det. I slutet av 1920-talet fanns det inga träd eller större buskage här i Sandvik, eller på intilliggande Nötö, Långholmen och Krossholmen, eftersom kor och hästar höll landskapet öppet. Äldre personer i byn har berättat för mig att man var tvungen att passera sju grindar mellan Andalen och Krossholmen. Ingen av dessa grindar och boskap som betar finns kvar idag. De är försvunna sen länge och landskapet har förändrats som det ofta gör när träd och buskar får växa fritt.

På länken nedan finner man ett fotografi från 1954. Sannolikt befinner sig fotografen på berget strax norr om vårt hus. Ovanför Flyghamnsvägen ligger numera Torslanda golfbana och på höger hand utanför fotografiet ligger Skeppstadsviken och Sandviks småbåtshamn.

http://www.sandvikehf.se/dokument/sandviksvagen-1954.html

Blå himmel och sol.
Svaga vindar.
+12°C

Högtrycket fortsätter. Löven gulnar så sakteligen och det är trastarnas tid. Häromdagen i Torslandaviken hittade jag tre ringtrastar. Om våren (framförallt under aprils andra hälft) ser man ringtrasten lite varstans i våra trakter, inte sällan i smågrupper om fyra fem stycken, när de födosöker daggmask på öppna fält och i beteshagar. Under hösten är den däremot sällsynt och skygg. Vilket fortfarande är lite av en gåta varför det förhåller sig så.

Igår upptäcktes en rosenstare i Torslandaviken och det är tio år sen sist en rosenstare besökte området, närmare bestämt 21 september 2005. Rosenstaren häckar vid Svarta havet och övervintrar bland annat i Indien.

Idag vid 16:30-tiden när jag tittade på den vart den lite blyg och svår att få syn på när den klättrade inuti en hög fläderbuske. Då och då åt den av de svartglänsande bären. Det förefaller vara gott om bär i år, oxel- och rönnbär lyser lite varstans. Och snart borde höstens första sidensvansar komma till oss.

Rosenstare, 1k (född i år)
De två övre bilderna är tagna aktuellt datum medan de två nedre bilderna är tagna den 18 oktober.

Blå himmel och sol.
Svaga vindar.
+10°C

En alldeles ljuvlig oktoberdag. Vaknade tidigt och hörde koltrasten sjunga glödande och upprymt som om det var en morgon i maj. Sen vart det trädgårdsarbete och åtminstone fyra gransångare höll oss sällskap och även de var på sånghumör. På spralligt humör var också fem amiraler som mumsade fallfrukt i gräsmattan.

Förresten så fyller bloggen 5 år idag – Ha den äran!