Växlande molnighet och sol.
Friska tidvis hårda västliga vindar.
Nollgradigt.

Första månaden i Eko-Gbgjakten 2016 är nu avklarad! Det bästa är att vi i skrivande stund är 23 stycken som har samlat in 1150 kr till Fågelcentralen och 1150 kr till Cancerfonden! Och fler deltagare är på gång…

När det gäller jakten så har Ola Wennberg suttit bekvämt och gosigt på järntronen ända sen Malena Ernman svepte förbi och ringde ut de tusen krigens år och ringde in den tusenåriga fredens rike!

Johan Ennerfelt såg havssula i dag på Vrångö och Mathias Theander svärta på Hönö och därmed ringdes januari ut och slutsumman för månaden stannade på 113 arter! Asbra som det heter nuförtiden! Och Magnus Rahm från den lilla byn söder om Göteborg hittade vittruten som sicksackat i våra trakter sen slutet av förra året som om den varit utsatt för luftvärnseld.

Annars har solen blossat rejält denna blåsiga söndag över rikets andra stad och jag blev några tusen fräknar rikare på kuppen! Dessutom hörde jag här i Sandvik hur ejderhannarna kärlekskackla för första gången i år!

Ljus och hoppfull tid framför oss med andra ord!

Blåsigt och ostadigt.
Tidsvis regn och sol.
+4°C

Det är en faslig oreda i landskapet i dag som närmast påminner om utseendet inuti studentårens kylskåp! Frigolit, platspåsar och bildäck yr omkring som vore de margarin, ost och pizza som inte kan ligga stilla på hyllorna.

När jag kliver ur huset så tar det inte ens en minut förrän jag är nere vid havet här i Sandvik. Och vad är det som står där och putsar sig på läsidan av berget vid badstranden? Adult tretåig mås i vinterdräkt! Elegant (höll på att skriva söt) är ordet!

Och vid Torslandaviken (östra delen av Risholmsudden) träffar jag på de två berglärkorna i busvädret! Dessa älskade berglärkor, ja ja lite högtravande och flörtigt men det är så jag känner för dem. Vid småbåtshamnen spanar en varfågel från en vindflöjel som sitter på en skorsten.

Gråblåsigt och periodvis regn.
+4°C

Det är stilla och tyst ute. Kolugnt. Nja fullkomligt lugnt som en fridfullt betande fjällko eller rödkulla är det inte. Vad jag menar är att ingen är hemma därute. Inte så konstigt egentligen eftersom den moderna skandinaviska människan allt oftare (dubbelt, närapå tredubbelt så ofta sedan 1995) åker till fjärran soligare platser när vardagens grå galoscher inte passar, så kan väl både trast, mes och fink göra detsamma.

Häromdagen var jag inne på en hemsida. Oj vad glad jag blev eftersom jag har upptäckt en för mig okänd naturfotograf och personen ifråga är dessutom med i Ekoskådarna på Facebook! Titta och njut!

Trevlig helg på er!

Hem

Sol och tidvis frisk till hård västlig vind.
+5°C

I går landade årets första nummer av Sveriges Natur i brevlådan! Många läsvärda artiklar, framförallt Per Liljas och Jonas Gratzers ”En långsam tsunami”, som handlar om klimatrelaterade katastrofer som får miljontals människor världen över att lämna sina hem.

I tidningen finns också ett miniporträtt av Anton Grenholm. Här en artikel som han skrivit tillsammans med Simon Grenholm.

http://www.svd.se/minska-samhallets-beroende-av-tillvaxt

Frisk tidvis hård sydvästlig vind.
Regn och dis.
+7°C

Håll plattången varm och ta ner surfingbrädan från vinden! Från och med i natt ska det tidvis blåsa 20 m/s! Har man en bra hårdag så strunta i vädret och fåglarna. Ring istället till någon ni tycker om och stäng in er på nåt mysigt kafé och mumsa fastlagsbullar! Ni har min välsignelse!

Ni andra (likt undertecknad) som aldrig lyckas få någon ordning på frisyren bör definitivt ta er ut i skärgården de kommande dagarna. Framemot söndag utlovas dessutom sol.

Vad händer i skärgården då? Tja man måste ju få drömma om repris på is- och rosenmås!

Lite musik denna gråkulna januaridag.

Växlande molnighet och regn under kvällen.
Frisk tidvis hård sydvästlig vind.
+4°C

I morse stod jag och glodde ut genom köksfönstret och tänkte att äntligen börjar ljuset återkomma vid en anständig tidpunkt. För några veckor sen var det becksvart vid halv åtta tiden och man behövde gorillaarmar och temperament som strävhårig tax för att orka häva sig upp ur sänghalmen. Nej, ren och oförfalskad medelålders vilja hjälper inte längre.

Stod som sagt och glodde och drack kaffe medan det annalkande morgonljuset glimrade i öster när en uggla plötsligt vinglade in över trädgården! Hann precis uppfatta att det var en horn- eller jorduggla samtidigt som jag sprang ut i strumplästen. Nu bör man känna till att jag är rödhårig och tillräckligt blek i skinnet som kan lysa upp ett helt kvarter men det hjälpte föga eftersom ugglehalvan var borta.

På hemväg från arbetet kliver jag som vanligt av bussen vid Amhults resecentrum och promenerar sista biten hem till Sandvik. En plats som ingår i rutten hem är Torslanda golfbana och jag hinner nätt och jämt upp på det kortklippta gräset förrän jag får syn på berglärkorna! Jajamän, de har klarat livhanken och tagit sig igenom den vargavinter som nu töat bort men som envist bet sig fast de senaste veckorna.

Februari står nu för dörren och i skrivande stund har vi sett tillsammans hela 109 arter i Eko-Gbgjakten 2016!

Regn.
Och regn.
Regn igen.
Några plusgrader.

Allt är blött i dag. Till och med de vackra bergfinkarna på vår fågelmatning ser ut som Donald Trump i pyjamas!
Svårt att komma in i rytmen när vädret är såhär trist och ju äldre jag blir desto mer längtar jag efter sommaren.

Hur som helst låt oss inte uppröras och överväldigas av det obarmhärtigt tråkiga vädret. Man kan ju alltid färga håret eller plugga tertialer och mellersta täckare på dvärglärka. Eller helt enkelt låtsas att vi inte bor på Västkusten.

Vindstilla.
Dimma.
+3°C

Töväderssöndag med flera plusgrader och kraftig dimma har svept in landskapet i Göteborg. Här i Sandvik sjunger talgoxarna som om årshjulet snurrat fram en månad i tiden.

Ordet talgoxe är ett förunderligt namn på en fågel. Den välkände Staffan Ulfstrand skriver i den magnifika boken Fågelliv (2007) att ”oxe” traditionellt varit ett nedsättande ord som förknippats med egenskaper såsom trätgirighet och glupskhet. En annan åsikt skriver Ulfstrand hyser den legendariske fågelkännaren Erik Rosenberg som i Fåglar i Sverige (1953) skriver:

”Det blåsvarta huvudet med de vita kinderna liknar ovanifrån sett ett oxöga, i engelska dialekter heter han också ”oxeye”, och sannolikt har hans svenska namn samma härledning”.

Häromdagen sågs det en rördrom i Torslandaviken (alltid lika sällsam och vidunderligt vacker fågel) och efter den senaste tidens kyla med temperaturer i närheten av -20°C så har det varit tufft för många fågelarter som är helt beroende av platser som kan erbjuda isfria vattenytor.

Just nu pågår en diskussion på Facebookgruppen GBG300 om hur vi bör agera vintertid när vi besöker dessa isfria vattenytor dit rördrom, vattenrall, kungsfiskare med flera söker sig till. Våra beslut hur vi vill se och hur nära vi vill uppleva dem kan vara skillnaden mellan liv och död för dessa fågelarter.

Sol och växlande molnighet.
-10°C

I går läste jag i Torslandatidningen om en bok som heter ”Rynkor & Bark – skogsträd i ett humanistiskt perspektiv” av Linnéa Jägrud.
Ni kan läsa om Linnéa och boken på medföljande länk.

Rynkor & Bark

Sol och ljusblå himmel!
Vindstilla och massor av snö.
-10°C

I dessa snötider går det överraskande lätt att ta sig fram till fots och cykel! Själv har jag promenerat ihärdigt, som vore jag ordförande i Svenska gång- och vandrarförbundet, efter kungsfiskare längs Göta älv och i Torslandaviken. Men icke någon invasion i sikte som jag skrev om häromdagen.

Lite kuriosa som kanske värmer likt en gnistrande snölykta. Besöker man microbirdings hemsida där ett 40-tal kommuner deltar så klämmer Eko-Gbgjakten 2016 in sig på 11:e plats på årslistan. Och den skådare som just nu leder vår tävling med 91 arter hänger med alldeles utmärkt när det gäller toppskådarna i de 40-tal kommunerna.

Kylan och det vintrigt vykortsvackra landskapet blir kvar till åtminstone till helgen. Tack vare snön är det lite lättare att lokalisera en spanande hökuggla. Nog sjutton sitter det en just nu i vårt område!

Vinter!
-10°C

Invasion av kungsfiskare! Huka er i snödrivorna för i går sågs det sex olika individer på fem lokaler inom Göteborgsområdet!

Mest sensationella var fyndet ute på öppna havet vid Asperö och just det fyndet är blott det femte rapporterade observationen någonsin av den ”lille metaren” i Göteborgs skärgård!

Hetaste tipset är Björkö som ståtar med två eventuell tre fynd.

Önskar ni vila ögonen på en fotograf, som har en sjusärdeles känsla för kungsfiskare, så kan ni göra det på följande länk:

http://www.pbase.com/patrikjonasson/image/80018629

Blå himmel och vackert soldis.
Så gott som vindstilla.
-6°C.

Häromdagen skrev jag ett inlägg på Facebook och publicerade det i gruppen GBG300 samt Ekoskådarna, den senare vars grupp jag startat, driver och ytterst ansvarig för.

Syftet med inlägget ”Var finns den goda viljan?” var att kritisera en tävling som heter ”Januarijakten” där olika lag åker runt i bilar under en hel dag och kryssar fåglar. Inte sällan kan den sammanlagda körsträckan för lagen under tävlingen närma sig 100 mil!

Det är ingen hemlighet att jag är starkt kritiskt till denna typen av tävlingar. Inlägget i Facebook ”Var finns den goda viljan?” väckte i alla fall starka och negativa känslor hos människor. Ni får själva läsa mitt inlägg som strax följer och känna efter hur ni upplever det.

Vill ni kommentera inlägget så bemöter jag det gärna.

Var finns den goda viljan?

”Vad krävs för att agera? Ett exempel. Har åkt buss till och från mitt arbete i snart 17 år. Restiden tur och retur är numera ca 2 timmar och 40 minuter. Åtskilliga böcker, radioprogram och musik har varit mitt sällskap under alla dessa år. Icke förglömma och kanske det viktigaste alla roliga och värdefulla möten med medresenärer.

Som sagt 17 år. Tur och retur. 2 timmar och 40 minuter. Under alla dessa år finns det en specifik händelse som återkommer närapå pålitligt som solens upp- och nedgång. Häng nu med och kanske närmar vi oss svaret på – Vad krävs för att agera?

Den specifika händelsen inleds med att bussen stannar vid en hållplats och en äldre person med motoriska svårigheter av varierande grad kliver på. Eftersom jag oftast sitter i den främre delen av bussen har jag god uppsyn om vad som nu inträffar.

Den äldre personen säger glatt ”Hej eller Goddag!” till chauffören och vänder sig inåt bussen och förflyttar sig så sakteligen bakåt. Nu inträffar något. Vid 9 av 10 tillfällen kör chauffören innan den äldre personen hunnit sätta sig i sätet. Under dessa tillfällen går det för det mesta bra eftersom medresenärer hinner hjälpa en förestående olycka. Men ibland går det inte bra, ibland går det riktigt illa eftersom vid några tillfällen varje år faller den äldre personen handlöst till golvet.

Vad händer nu? Vad krävs för att agera? Och nu höjer jag tonläget och blir litet stridslysten i min argumentation. Jag har aldrig under mina 17 år sett en enda busschaufför resa sig upp ur förarstolen och gått bort till den äldre personen och assisterat medresenärernas självklara ingripande vid olyckan. Aldrig är ordet. Aldrig. Och då talar vi om den person som ytterst är ansvarig för olyckan.

Vad krävs för att agera? Var finns den goda viljan att hjälpa till hos alla dessa busschaufförer som jag träffat på under 17 år? Måhända har jag haft osedvanlig otur och råkat träffat på ovanligt omdömeslösa och oempatiska chaufförer. Jag måste tillstå att den möjlighetens finns. Så är det.

Nu till min poäng. Var finns den goda viljan när det gäller den årliga januarijakten i Göteborg? Var finns den goda viljan att respektera Eko-Gbgjakten 2016 fina ambitioner att försöka uppmuntra upplevelsen av djur och natur på ett miljövänligare sätt? Var finns den goda viljan att under just detta år antingen avstå januarijakten eller under just detta år göra tävlingen mer miljövänlig?

Var finns den goda viljan?”