Blå himmel och vackert soldis.
Så gott som vindstilla.
-6°C.

Häromdagen skrev jag ett inlägg på Facebook och publicerade det i gruppen GBG300 samt Ekoskådarna, den senare vars grupp jag startat, driver och ytterst ansvarig för.

Syftet med inlägget ”Var finns den goda viljan?” var att kritisera en tävling som heter ”Januarijakten” där olika lag åker runt i bilar under en hel dag och kryssar fåglar. Inte sällan kan den sammanlagda körsträckan för lagen under tävlingen närma sig 100 mil!

Det är ingen hemlighet att jag är starkt kritiskt till denna typen av tävlingar. Inlägget i Facebook ”Var finns den goda viljan?” väckte i alla fall starka och negativa känslor hos människor. Ni får själva läsa mitt inlägg som strax följer och känna efter hur ni upplever det.

Vill ni kommentera inlägget så bemöter jag det gärna.

Var finns den goda viljan?

”Vad krävs för att agera? Ett exempel. Har åkt buss till och från mitt arbete i snart 17 år. Restiden tur och retur är numera ca 2 timmar och 40 minuter. Åtskilliga böcker, radioprogram och musik har varit mitt sällskap under alla dessa år. Icke förglömma och kanske det viktigaste alla roliga och värdefulla möten med medresenärer.

Som sagt 17 år. Tur och retur. 2 timmar och 40 minuter. Under alla dessa år finns det en specifik händelse som återkommer närapå pålitligt som solens upp- och nedgång. Häng nu med och kanske närmar vi oss svaret på – Vad krävs för att agera?

Den specifika händelsen inleds med att bussen stannar vid en hållplats och en äldre person med motoriska svårigheter av varierande grad kliver på. Eftersom jag oftast sitter i den främre delen av bussen har jag god uppsyn om vad som nu inträffar.

Den äldre personen säger glatt ”Hej eller Goddag!” till chauffören och vänder sig inåt bussen och förflyttar sig så sakteligen bakåt. Nu inträffar något. Vid 9 av 10 tillfällen kör chauffören innan den äldre personen hunnit sätta sig i sätet. Under dessa tillfällen går det för det mesta bra eftersom medresenärer hinner hjälpa en förestående olycka. Men ibland går det inte bra, ibland går det riktigt illa eftersom vid några tillfällen varje år faller den äldre personen handlöst till golvet.

Vad händer nu? Vad krävs för att agera? Och nu höjer jag tonläget och blir litet stridslysten i min argumentation. Jag har aldrig under mina 17 år sett en enda busschaufför resa sig upp ur förarstolen och gått bort till den äldre personen och assisterat medresenärernas självklara ingripande vid olyckan. Aldrig är ordet. Aldrig. Och då talar vi om den person som ytterst är ansvarig för olyckan.

Vad krävs för att agera? Var finns den goda viljan att hjälpa till hos alla dessa busschaufförer som jag träffat på under 17 år? Måhända har jag haft osedvanlig otur och råkat träffat på ovanligt omdömeslösa och oempatiska chaufförer. Jag måste tillstå att den möjlighetens finns. Så är det.

Nu till min poäng. Var finns den goda viljan när det gäller den årliga januarijakten i Göteborg? Var finns den goda viljan att respektera Eko-Gbgjakten 2016 fina ambitioner att försöka uppmuntra upplevelsen av djur och natur på ett miljövänligare sätt? Var finns den goda viljan att under just detta år antingen avstå januarijakten eller under just detta år göra tävlingen mer miljövänlig?

Var finns den goda viljan?”