Blekgrå himmel och sol framemot eftermiddagen och kvällen.
Svaga vindar.
+4°C

Ett minne. Jag ligger på magen. Det är 2 april och solen skiner och framför mig på marken och även den på magen ligger en kopparödla. Vi har det skönt. Våren är här!

Nu händer nåt. En blond mansperson med stilrena glasögon rusar kvickt förbi med en fråga i luften.

Har du sett den, sa han.
Nää, sa jag.
Va, sa han.
Jag fick syn på den här ödlan och fick sån lust att lägga mig på magen, sa jag.

Den blonda manspersonen hörde förmodligen inte det där sista eftersom han försvann lika hastigt som han dök upp.

Just där och då fick jag det bekräftat för mig själv på riktigt allvar att det här med att kryssa fåglar är inte så viktigt. Den allvarsamma leken (tack Hjalmar Söderberg) är en lek och ingenting annat. För mig alltså.

Vad var det då jag inte sett (men som jag ändå fick se och som satt i ett träd cirka 150 meter från kopparödlan)? Jo, det var lappugglan som upptäcktes den 1 april 2012 vid Ugglemossen av Göran Sahlin och personligen betraktar jag det fyndet som en av de mest oväntade och speciella fågelfynden inom Göteborgsområdet.

Tack Göran!

Dis och dimma under morgonen sen uppklarnande och sol.
Vindstilla.
+6°C

Kan du måla en tretåig hackspett, sa jag till min 8-årige son.
Javisst, sa han.
Får jag lägga ut den på internet, sa jag.
Jo men varför då, sa han.
Igår sågs en tretåig hackspett i Fridhems gammelskog och han som hittade den heter Jan Hellström och skulle nog bli glad av din bild.
Okej, sa han.
Tack, sa jag.

Då trillade äntligen Jan Hellström fina fynd från början av januari in på Eko-Gbgjakten 2016! Och det var Magnus Persson som återupptäckte den i går, tjusigt!

Ps! Min son målade en hane hoppas det är okej ändå…

Flödande sol och blå himmel.
Vindstilla.
+3°C

Sådärja första person att nå 100 arter i Eko-Gbgjakten 2016 blev Ola Wennberg och det vart större strandpipare som blev fågeln med lite extra glans på fjädrarna! Dessutom sågs den på Galterö som numera är naturreservat och en av västkustens finaste platser!

Och i dag rapporterades årets första vitkindade gås på Vasskären av Johan Ennerfelt!

Nu är mars precis runt hörnet och då händer det mycket i fågelvärlden. Att höra årets första trädlärka eller se hur sångsvanarna sträcker in från havet är några av månadens höjdpunkter!

Vill även passa på att välkomna nya medlemmar till gruppen Ekoskådarna i Facebook och önska alla en trevlig helg! Själv ligger jag på rygg och knockad i influensa men förhoppningsvis kan jag ta mig ut i det vackra vädret de närmaste dagarna.

Men var är alla snösparvar i år..?

Dis och dimma.
Vindstilla.
+5°C

Kanske ni har lagt märke till att jag raderade mitt inlägg om Lars Jonsson och hans medverkan på den klimatskeptiska hemsidan Stockholmsinitiativet. Orsaken var att inlägget var ett hafsverk och det vill jag helst inte publicera.

Som de flesta vet som följer med någorlunda i debatten och forskningen om klimatet så är det insikten om att det är väldigt komplicerat för oss amatörer (som de flesta människor är när det gäller klimatet) att veta exakt vad som är rätt och riktigt inom speciella vetenskaper som exempelvis oceanografi och glaciologi. Expertkunskaper är helt enkelt nödvändigt och dessa kunskaper och forskningsresultat försöker FN:s klimatpanel Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) i sin tur sammanställa och beskriva när det gäller orsakerna till klimatförändringarna på jorden. Och det är dessa resultat och riktlinjer från IPCC som vi måste förhålla oss till så långt det är möjligt.

Med detta sagt så finns det faktiskt en poäng att besöka och läsa några av de klimatskeptiska artiklar som publiceras på Stockholmsinitiativets hemsida. Läs och begrunda vad de skriver och jämför sen vad de påstår och vad IPCC påstår så inser man ganska snart att klimatpolitik och klimatforskning inte är något för ömhudade amatörer!

Såhär långt kommen i min analys kan jag framförallt konstatera en mycket olycklig sak i kråksången och det är att den världsberömda fågelmålaren Lars Jonsson har valt att vara med i Stockholmsinitiativet. Det är olyckligt eftersom Lars Jonssons artiklar på hemsidan är oerhört lärorika och dessutom uppfriskande läsning för oss amatörer och gissningsvis även för experter inom klimatforskning. Med andra ord skriver Lars Jonsson väldigt bra med gedigna kunskaper, sund skepsis, nyfikenhet och personlig oro för naturen och vår planet.

Tyvärr agerar Lars Jonsson i ett negativt och spekulativt sammanhang där andra skribenters alster på hemsidan mycket snabbt spårar ut i ett moras av raljanta beskyllningar hit och dit, ohövliga påhopp och lägger fram den ena konspirationsteorin efter den andra om klimatet som ingen vettig människa kan ta på allvar. Amatör likväl som expert.

Avslutningsvis så kommer här några tips på bra artiklar som Lars Jonsson skrivit på den aktuella hemsidan:
1. Europas klimat under 2000 år
2. Klimatförkunnare och sansade forskare
3. Det föränderliga klimatet
4. Extremväder och Arktis
5. Är hoten mot världshaven överdrivna?
6. Isbjörn i repris plus lite nytt
7. Vad har centern i tankarna?
8. Nu kämpar även jag mot koldioxiden

Sol och måttliga sydvästliga vindar.
+5°

Kunde inte låta bli och besöka kattugglorna i Trädgårdsföreningen i dag. Dessutom är det en upplevelse att ströva omkring i ett område som är åtminstone 170 år gammalt och som anses vara en av den finaste och mest välbevarade 1800-tals parken i Europa!

Växlande molnighet och sol.
+4°C

För några dagar sen promenerade jag vid Västerdalälven. Det var en stilla och ljusgrå dag och med jämna mellanrum hörde jag en säregen sång som var klar som vatten och på samma gång omständlig och knarrig som en gammal filosof. Naturligtvis talar jag om strömstaren som med sin säregna sång, sitt vita bröst och karaktäristiska nigande kan få vem som helst på gott humör.

Ett annat skäl varför jag promenerade längs älven var att just i denna trakt finns det utter, en art som fridlystes 1969 i Sverige eftersom den (bland annat) under lång tid jagats på grund av sin päls. Tillvaron för uttern har sen dess varit oklar men den har närapå betraktats vara utrotad.

Men något har hänt. Återigen rapporteras det utter lite varstans och förmodligen finns det några tusen individer för tillfället i vårt land. När kommer vi se den första uttern i Göteborgsområdet?

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/kristianstad-far-utterbesok

Sol och tidvis växlande molnighet framemot eftermiddagen.
Frisk västlig vind.
Nollgradigt.

En frisk och småkall västlig vind drog genom landskapet i dag. Gudskelov värmde solen på läsidan av mitt hus medan snödropparna glimmade modigt i trädgården.

När det gäller Eko-Gbgjakten 2016 så har Ola Wennberg återtagit topplatsen och har i skrivande stund lyckats se 99 arter medan Mathias Theander har 97 arter! Vem hinner först till hundra?

Så har tofsvipan äntligen kommit till Göteborgsområdet! Sjutton stycken jäktade förbi i snålblåsten vid Torslandaviken i dag.

Nu kan det vara läge och spana efter engelsk sädesärla och svarthakad buskskvätta.

Växlande molnighet och sol.
Måttliga sydliga vindar.
+3°C

Årets första dubbeltrast är här! Sent på eftermiddagen i dag hörde jag det arttypiska surrande lätet när den vackra trasten kom inflygande från havet vid badstranden här hemma i Sandvik. Återupptäckte den en stund senare på Torslanda golfbana och den var kvar där i skymningen.

Har fått tips om en hemsida som heter Stockholmsinitiativet och som handlar om klimatskeptiker och en av dessa skeptiker är fågelmålaren Lars Jonsson. Tänker försöka bilda mig en uppfattning vad Jonsson skriver och vad gruppen vill.

Milt och ostadigt.
Svaga till måttliga nordvästliga vindar.
+3°C

Igår hörde jag årets första koltrast sjunga i min trädgård. Det var ingen trevande och försiktig skuggsång, nej det var full hals ur det saffransgula blåsinstrumentet!

Våren närmar sig då kan man lyssna på ett radioprogram som handlar om hur något djupt meningsfullt kan ligga gömt i de allra vardagligaste ting.

Gråväder och stundtals regn.
+5°C

Under tonåren brevväxlade jag en period med Lars Jonsson. Menar du LARS JONSSON? Ja just det, fågelmålaren som är bosatt på södra Gotland och som äger och driver ett museum över sig själv.

I verkligheten har jag träffat honom två gånger under en sammanlagd tidsrymd på cirka 3 minuter. Första gången var i början på 2000-talet när jag besökte Hoburgen en vacker och rofylld högsommardag. Redan på 1000 meters avstånd såg jag att det var han…

Fin dag, sa han.
Jo, sa jag.
Sett nåt? sa han.
Nej, sa jag.
Jaha, sa han.

Sen gick han.
Andra gången var förra sommaren när jag och min familj fick syn på honom stående vid en bilbesiktning på södra Gotland. En stund senare när vi besökte museum Lars Jonsson som ligger i Vamlingbo prästgård, slank det bara ur mig till kvinnan som stod i biljettkassan att vi förmodligen såg Lars vid en bilbesiktning en stund tidigare.

Då såg ni nog rätt, sa hon. Jag heter Ragnhild och är Lars hustru.
Jo, sa jag och så slank det också ur mig det där om brevväxlingen för länge sen.
Vad trevligt! sa hon. Det ska jag berätta när han kommer!
Jo, sa jag.

En timme senare stötte vi (av en slump) på varandra i prästgårdens trädgård.

Hej, är det Christer? sa han.
Jo, sa jag.
Vad kul, sa han.
Jo, sa jag.
Tyvärr är jag på väg att äta lunch just nu men kan vi ses om en halvtimme eller så? sa han.
Jo, sa jag.

Sen gick han.
Cirka en timme senare står jag och min familj och tittar bort mot prästgården och vi ser att Lars står framför byggnaden och vinkar ett slags farväl mot oss och vi vinkar tillbaka och sen åker vi därifrån. Länge ser jag efter honom genom bilrutan som vore det en filmscen av Federico Fellini.

Vi träffades aldrig efter den där lunchen och det var mitt fel eftersom jag höll mig undan. Kanske är det så att man aldrig ska träffa sina idoler. I verkligheten alltså. Så är det nog.

Halvklart till mulet.
Frisk sydlig vind.
+5°C

Bodil Malmsten är död. Hon var en arg människa. Hon beskrev sig själv så och även i ordalag som bitter och härsken. En uppgörelse och en slutsats om sig själv som torde vara mörk och tung att bära men likväl skrattar hon varmt och leendet porlar när hon säger det.

Jag läser mycket och upptäcker i bokhyllorna (till min förvåning) att jag endast har en bok av Bodil Malmsten och den heter Nåd & Onåd – idioternas bok.

”Vem är rädd för mörker när det går en människa i skogen”, skriver hon i boken.

Bodil Malmsten dog av cancer och Eko-Gbgjakten 2016 handlar bland annat om denna fruktansvärda sjukdom.

Vem är rädd för mörker när det går en människa i skogen. Vad menar Bodil med denna gåtfulla mening? Att vi inte ska behöva vara rädda? Att vi inte ska behöva vara rädda för att ta hand om varandra? Att vi är människor och det ligger i vår natur att ta hand om varandra? Att vi ska ta hand om skogen? Att allt levande hör ihop?

Mulet och tidvis regn.
Friska sydvästliga vindar.
+5°C

Kärlek vid första ögonkastet? Nej för sjutton! Bortkastade tillhörigheter ligger ju huller om buller som vore det kedjerökande Patsy Stones och Edina Monsoons bostad!

Minns första gången men framförallt kommer jag ihåg besvikelsen som bubblade upp – Är detta verkligen det finaste och bästa som Göteborg har att erbjuda!? Nä, kärlek vid första ögonkastet i Torslandaviken var det inte! Tog väldigt lång tid innan jag blev förtjust i platsen!

Numera är jag betagen men just denna livlösa och trista februaridag ställer jag mig frågan vad f-n gör jag här? Och var är berganden (2k hona) som synts till de senaste dagarna? Varenda kotte vet ju att ögat är ljusockra hos en 2k hona bergand och att ryggfjädrarna alltid växer motsols i förhållande till en adult bergandhona.

Eh?
Drog jag en vals nu om hur man ålders- och könsbestämmer en 2k hona bergand?
Javisst!
Trevlig helg!