Halvklart till mulet.
Frisk sydlig vind.
+5°C

Bodil Malmsten är död. Hon var en arg människa. Hon beskrev sig själv så och även i ordalag som bitter och härsken. En uppgörelse och en slutsats om sig själv som torde vara mörk och tung att bära men likväl skrattar hon varmt och leendet porlar när hon säger det.

Jag läser mycket och upptäcker i bokhyllorna (till min förvåning) att jag endast har en bok av Bodil Malmsten och den heter Nåd & Onåd – idioternas bok.

”Vem är rädd för mörker när det går en människa i skogen”, skriver hon i boken.

Bodil Malmsten dog av cancer och Eko-Gbgjakten 2016 handlar bland annat om denna fruktansvärda sjukdom.

Vem är rädd för mörker när det går en människa i skogen. Vad menar Bodil med denna gåtfulla mening? Att vi inte ska behöva vara rädda? Att vi inte ska behöva vara rädda för att ta hand om varandra? Att vi är människor och det ligger i vår natur att ta hand om varandra? Att vi ska ta hand om skogen? Att allt levande hör ihop?