Snöblandat regn.
Frisk sydostlig vind.
Nollgradigt.

Drömde om Jan Danielson i natt. Besynnerligt eftersom han varit död sen länge. Några gånger korsades våra vägar och varje samtal med honom var som att stå andäktigt bredvid en ålderdomlig ek med väldig krona.

Hans röst var förunderligt mjuk, likt en sommarvind som sveper genom en träddunge. Och så den där speciella blicken, varm och genomskinlig men på samma gång mörk och gåtfull som en skogstjärn.