Växlande molnighet.
Svaga vindar.
Nollgradigt.

Kanske många av er redan känner till att bland annat Rörö i Göteborgs norra skärgård ingår i det så kallade GRACE-projektet som är en förkortning av Grazing and Restoration of Archipelago and Coastal Environments (bete och restaurering i skärgården och kustmiljöer).

Saxat från GRACE hemsida:

”Länsstyrelsen har tagit fram en nedladdningsbar guide, Skärgårdsnatur GRACE, för smartphones och läsplattor som beskriver tio av GRACE-projektets Natura 2000-områden. Guiden kan tankas ned som en app. Appen är under utveckling och ny information kommer att läggas ut efter hand. Du kan även se guiderna här på webben. Man kan ladda ned appen innan man ger sig ut i terrängen, en fördel om området har dålig täckning.”

https://play.google.com/store/apps/details?id=com.lst.naturvandring

Gråväder.
Svaga vindar.
Nollgradigt.

Den 8 mars är internationella kvinnodagen! En liten rundvandring hos några av våra största och mäktigaste natur och miljöorganisationer när det gäller antalet kvinnor i respektive styrelse ser ut som följer.

1. Svenska Naturskyddsföreningens styrelse består av 15 personer och av dessa är 11 kvinnor.
2. SOF- Birdlifes styrelse består av 12 personer och av dessa är 5 kvinnor.
3. Svenska Botaniska föreningens styrelse består av 12 personer och av dessa är 4 kvinnor.
4. Sveriges Entomologiska förenings styrelse består av 5 personer och av dessa är 2 kvinnor.
5. Fältbiologerna är en platt organisation men man har har en så kallad riksstyrelse som består av 6 personer och av dessa är 4 kvinnor.
6. Greenpeace består av 6 personer och av dessa är 3 kvinnor.

Av sammanlagt 56 styrelseledamöter är alltså 29 kvinnor!

Det ni!

Ps! Hur är det då ställt med etnicitet hos dessa organisationer? Undersök på egen hand så finner ni svaret…

Snöblandat regn.
Frisk sydostlig vind.
Nollgradigt.

Drömde om Jan Danielson i natt. Besynnerligt eftersom han varit död sen länge. Några gånger korsades våra vägar och varje samtal med honom var som att stå andäktigt bredvid en ålderdomlig ek med väldig krona.

Hans röst var förunderligt mjuk, likt en sommarvind som sveper genom en träddunge. Och så den där speciella blicken, varm och genomskinlig men på samma gång mörk och gåtfull som en skogstjärn.

Moln och åter moln.
Frisk sydostlig vind.
Omkring noll grader.

När man slår upp en svensk dagstidning kan man ideligen på ena sidan läsa till exempel en viktig och angelägen artikel om alkoholkonsumtion och dess negativa konsekvenser för samhället. Och på andra sidan tidningsuppslaget kan man läsa och låta sig uppfyllas av guldglimrande och sprudlande reklam för olika vinsorter.
Så pågår det, sida upp och sida ned och detta var en av flera orsaker till varför jag slutade prenumerera på Göteborgs största dagstidning, förutom att just den tidningen till bredden var fylld med bilreklam, fotbollsreklam och hockeyreklam.

Vin, bilar, fotboll och hockey låter ju hur roligt som helst – ja om man är djupt intresserad av det vilket jag inte är. Vid sådana tillfällen är det oerhört skönt med litet konsumentmakt och helt enkelt säga upp prenumerationen!

Att ifrågasätta och dessutom aktivt undersöka de (mass)medier som finns i vårt samhälle är på samma gång en slags civilisationskritik som på många sätt ifrågasätter vårt sätt att leva. Annorlunda uttryckt; mediekritik är också civilisationskritik!

Är ni nyfikna på ett samtal som direkt och indirekt behandlar frågan vilket samhälle vill vi ha, lyssna då gärna på Filosofiska rummet och programmet ”Miljön, naturen och civilisationskritiken.”

Gråväder och dis.
+4°C

Haft kontakt med Leif Jonasson per telefon häromdagen och vi samtalade bland annat om Reino Anderssons spännande bokprojekt om Getteröns naturreservat! Och vi pratade också en stund om valar och kanhända frågade jag Leif om han visste vad som är världens ensammaste ljud och hördes första gången 1989.

Lyssna på Bea Uusma så får ni veta…

Mulet och svaga vindar.
Nollgradigt.

Cyklade till Gossbydal häromdagen och landskapet där var blekt och litet urtvättat och det var svårt att föreställa sig att om några månader växer rödklint och gullris, humleblomster och ängsskallra. Och en uppsjö andra blomster- och spännande grässorter och för att inte tala om alla dagfjärilar och sexfläckig bastardsvärmare!

Under högsommaren eventuellt även under maj månad planerar jag lysa efter nattfjärilar i Gossbydal. Ni är välkomna att vara med och jag meddelar i god tid (med väderprognosens goda vilja) här på bloggen och i gruppen Ekoskådarna på Facebook när det blir aktuellt.

http://www.kulturmarkgoteborg.se/gossbydal

Gråvädersdag med friska sydostliga vindar.
Tidvis snöfall.
Nollgradigt.

Dela är att uppmärksamma är ett credo som tycks gälla på Facebook. Underliggande döljer uppmärksamma en slags godhet. Dela är så att säga undantagslöst en positiv handling. Är det så?

Ofta är jag kritiskt till att dela är att uppmärksamma som vore det en gest av bästa välvilja. Till exempel filmklipp innehållande hemskheter såsom kränkande övergrepp mot människor och djur tycks finnas överallt på internet. För mig är det otänkbart att dela den typen av filmklipp eftersom det mest naturliga och etiskt självklara är att i första hand kontakta och delge klippet till en seriös organisation som arbetar professionellt mot den typen av gärningar som det aktuella filmklippet visar. Sen får de hantera hur de vill gå vidare med ärendet.

Besöker man till exempel Rädda barnens Facebooksida så visar de närapå aldrig filmklipp som skildrar våldsamma och kränkande övergrepp mot barn. Varför de valt att inte visa det, är en mycket viktig fråga man bör ställa sig.

Reflektera och kontakta är att uppmärksamma är mitt credo! Och det gäller inte bara på Facebook eller här på min blogg.

Växlande molnighet och tidvis sol
Frisk sydlig vind.
+2°C

Visste ni att svartmesen behöver gå på toaletten en gång i minuten. Om detta skriver Gunnar Brusewitz i boken Solvarvets tecken (1983).

När det gäller svartmesen minns jag en händelse på Hönö kyrkogård för ett antal år sen. Efter jag hade strövat planlöst omkring i det aktuella området beslutade jag mig för att fika så jag slog mig ned på en sten i en gles talldunge och tog av mig ryggsäcken. Och i samma ögonblick som jag satte tänderna i ostmackan fick jag sällskap av en svartmes.

Mesen var orädd och höll sig då och då inom en armslängd avstånd. Nu var det förvisso inte en sibirisk tiger framför mig men jag vågade i alla fall inte andas än mindre tugga på brödet och osten. Jag satt som förstenad.

Efter en stund girade plötsligt en sparvhök in i bilden och (var jag övertygad om) satte klorna i den lilla fågelns kropp och inom loppet av någon sekund var båda fåglarna borta. Som sagt, förstenad var jag.

När jag så småningom mjuknade från mitt stenlika tillstånd såg jag liksom i ögonvrån att något rörde sig blixtsnabbt ut ur min ryggsäck som vore det en övervintrande malfjäril!

Vad det svartmesen?

Trot om ni vill, som Åke Arenhill skulle ha sagt!