När jag kom hem från arbetet idag såg jag årets första aurorafjäril (en hane) flyga i trädgården! Hjärtat rusade av glädje över den bedövande fina men ack så rastlösa varelsen.

Man bör ha tålamod med aurorafjärilen eftersom den försvinner lika hastigt som den dyker upp. Har man tålamod så upptäcker man efter en stund att den har en någorlunda bestämd färdplan i terrängen och som den upprepar gång på gång. Och innan man vet ordet av tar den en flygpaus och då gäller det att vara snabb som en vessla om man ska få en glimt av den vackra undersidan.

Aurorafjärilen är sparsamt förekommande inom Göteborgs fågelrapportområde.