Tidigt i morse blev jag uppringd och med en miljon fjärilar i magen åkte vi ned till norra Halland varifrån samtalet kom.

När vi nådde fram till den lilla byn tittade solen äntligen fram bakom mörka ovädersmoln och en röd glada flög hastigt förbi samtidigt som en blå jungfruslända fladdrade mot himlen.

Och gömd inuti en blomkruka av keramik fanns orsaken till våra fjärilar i magen och när den tittade försiktigt fram vågade vi knappt andas – en ekoxe! Vilken fantastiskt upplevelse och stort tack!

I den vackra trädgården stod det gamla ekstubbar lite här och var och runtomkring i landskapet växte det ekar av varierande storlek och ålder. Och vi fick också veta att säsongen för oxarna närapå var över och att vi hade en sagolik tur att få se en hane. Den bästa tiden på året för oxarna i det här området är i mitten av maj och då kommer vi gärna tillbaka för att återigen uppleva detta sällsamma och vackra djur!