En blåsig och gråkulen första augustimorgon. Ännu så länge har inte hösten sneglat på varken asparna här hemma i Sandvik eller trollsländorna som flyger obekymrat över pölar och bäckar. Och alltjämt kryssar blåvingarna frejdigt och hurtigt mellan tuvorna. Hur orkar de? Ta semester. Åk bort.

Själv lyfter jag utan anledning på några stenar i trädgården och det blir genast trafikkaos bland småkrypen. Ja, över människoanden svävar farans gloria så jag lägger genast tillbaka stenen och promenerar till Torslandaviken.
Och där på golfbanan knallar en annan farofylld gloria omkring och jagar ärlor i bara mässingen. Utan att tänka mig för slänger jag mig pladask på marken och ålar mig fram genom gåsbajs och avbrutna golfklubbor som vore det ett mangroveträsk av förlorade drömmar.

Vem är det som sätter skräck i arla morgonstund? Svaret på frågan väcker min faderligt mjuka sida när jag mumlar halledudanedå sicken liten gullig pilgrimsfalk (den typen av ordval är naturligtvis en dödssynd inom naturprosa).
Och så ligger jag där och tittar på hur den drattar barnsligt omkring på golfbordet och välter både det ena och det andra.

Hoppas ni har det fint alla ekoskådare! Sensommarens första dag är här och när det gäller fåglar i Eko-Gbgjakten 2016 kan ni börja spana efter bland annat ortolansparv, höksångare och stäpphök.

Nu kör vi!