Under morgonen och förmiddagen i dag stod jag på Klämmanberget som ligger strax norr om mitt hus i Sandvik. Utsikten från berget är milsvid och täcker områden som bland annat Göteborgs skärgård och Torslandaviken.

Alltså stod jag och glodde.
Och räknade fåglar.
Och en och annan amiral som hade ont om tid.
Och en och annan trollslända som hade tid.

Då hörde jag överraskande en tofsmes! Förutom att det är en kolossalt vacker fågel så är den sällsynt året runt i trakten.Som bekant för talltitan en tynande tillvaro i Sverige medan tofsmesen som är granne med titan inte gör det.

Enligt Natursidan.se som refererar till en studie från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU): ”..beror talltitans tillbakagång på en kraftig minskning av antalet smågranar. Talltitan är beroende av denna undervegetation för att skydda bo- och födosöksplatser. Tofsmesen är mer konkurrenskraftig och lägger beslag på de få bra boplatser som finns kvar.”

Under morgonen flög också sex stycken nötkråkor förbi, även det en fågelart som är sällsynt i området.