Gråvädersruskpåvästkustendag! Trots det promenerade jag i dag till Skeppstadsholmen och i en trädgård satt en enkelbeckasin och surade över den dystra väderleken.
Och på mudderdammens månlandskap i Torslandaviken tjoade och tjimmade ett 20-tal vinterhämplingar mellan Armstrongs och Aldrins fotspår i Stillhetens hav.

Nu till något helt annat. I går hittade jag en gransångare vid Skeppstadsholmen som jag bedömde till utseendet och lätet vara en sibirisk gransångare (gransångare av rasen tristis). Inom Göteborgsområdet är sibirisk gransångare en sällsynthet och det finns historiskt 5 godkända fynd inom det aktuella området. Tyvärr var obsen i går kortvarig och jag misslyckades dessutom med att få en bild som visar sångaren från sidan. I fält hann jag ändå uppfatta (fågeln var bara några meter från mig) att den hade en gråbrun ovansida med olivgröna nyanser på vingarna. Magen och bröstet var iögonfallande ljus, närmast vit. Några gula toner på fågeln kunde jag inte se. Fågeln lockade också några gånger, i mina öron vemodigt och liksom bortdöende ”iihhp”.

Sammanfattningsvis så känns det mesta bra för sibirisk gransångare förutom en sak och det är när jag tittar på bilderna i efterhand så tycker jag mig ana en gulaktig eller ljusbeige nyans över bröstet och litet på kinden.

Vad säger ni? Ögonbrynstrecket uppfattar jag på bilderna vara helt utan gulstick, närmast sandfärgat. Näbben och benen mörka, svarta.