Jösses vilken dag det blev av den här gråmulna oktobersöndagen! Förutom sibirisk gransångare vart det en hornuggla vid Torslandaviken, finns blott några få fynd av hornuggla i viken. Och till på köpet återupptäckte jag och Manne Strömbäck den sibiriska järnsparven som jag hittade häromdagen.

Såhär gick det till i dag. Efter jag stått och tittat en stund på den vackra hornugglan, som Magnus Persson tidigare hade larmat ut på GBG300, bestämde jag mig för att bege mig hemåt och Manne Strömbäck, som också var på plats, gjorde mig sällskap.

Så vi gick på stigen strax intill golfbanan och småpratade när en fågel plötsligt flög upp cirka 10 meter framför oss och försvann in i ett lågt träd som växte i det höga gräset. Vi smög försiktigt fram för att se efter men den flög genast i väg och landade bland några nässlor. Nu började jag känna puls eftersom jag hann uppfatta att den var lite ljus i färgtonen och jizz likt en järnsparv, varför jag föreslog för Manne att han skulle stanna kvar på stigen medan jag gick runt nässlorna.

Sagt och gjort så stötte jag fågeln som omedelbart flög upp och landade i toppen av en nyponbuske cirka 5 meter från Manne och då såg vi att det var den sibiriska järnsparven!

Overkligt är ordet!

Trevlig vecka alla ekoskådare!

Gråmulen söndag. Besökte även i dag Skeppstadsholmen under morgonen och hittade återigen en sibirisk gransångare i samma område som i fredags (eventuellt är det samma individ med tanke på den bistra väderleken).

Såhär vill jag beskriva fågeln: I det närmaste grå ovansida med olivgröna nyanser på vingarna. Undersidan ljus, närmast vit med en svag beigeaktig nyans över bröstet. Inga gula inslag alls på fågeln såvitt jag kan bedöma. Ögonbrynsstrecket är sandfärgat, närmast gråbeige. Svarta ben och mörk näbb. Lockade några gånger lite ljust och rakt visselpipaktigt – ”iihp”.