Eftermiddagssolen glöder och den tidvis hårda västvinden river och sliter i träd och buskar. Hösten är ju förutom stormarnas tid även samlandets tidpunkt på året och en fågel, åtminstone på våra breddgrader, som är stark förknippad med en god och framsynt planhushållning är nötskrikan.

Nötskrikan är en synnerligen fåfäng varelse, det måste den vara med tanke på den prålighet och elegans den sköter både frisyr och dräkt.

Häromdagen satte jag i gång med årets fågelmatning i trädgården och genast var talgoxar, blåmesar, grönfinkar, bofinkar och en och annan järnsparv på plats, ja de var så ivriga att en blåmes landade på min rygg när jag stod framåtböjd som vore jag en pensionär som i maklig färd plockade upp hundbajs från gatan.
Hund håller jag inte, däremot katt och det är ju snudd på att svära i den ornitologiska kyrkan. Men jag älskar katter. Amen.

I morgon ska det tidvis blåsa upp emot 15 m/s från väst och nordväst. Den svartbrynade albatrossen sägs åter ha siktats vid Vestfold i Norge, så det kommer nog vara många förväntansfulla hjärtan i ”hidet” (vindskydd) vid Kråkudden på Hönö. Annars är det nu islommarnas tid, framförallt svartnäbbad islom. Det är en stark upplevelse att se en islom flyga över ett rytande och piskande hav om hösten.